203 Concertino—Corel Ii 204 Arcangelo Corelli. Detalj av kopparstick av H. Howard. t a'n d o (it.) konserterande, solistiskt framträdande stämma i orkestern. Concerti'no [-tcär-] (it.), 1) den solistiska gruppen i en concerto grosso. 2) instrumentalkonsert av litet format (ofta endast tvåsatsig). Se K o n-s e r t. Concerto [-tcäT-] (it.) se Konsert. Concerto da chiesa [kåntcärtå da kie'sa] (it.) kyrkokonsert; concerto d o p p i o dubbelkonsert, se Konsert. Concertoform, den satsform, som oftast återfinnes i den tidigaste italienska instrumentalkonserten och sin-fonian. Den består av en rad genom-föringar över ett och samma temahuvud, vars "fortspinning i varje ge-nomföring erhåller ständigt nya fort-spinningar. C.-en synes ha bildats efter fugans formprinciper, fastän med den skillnaden, att de tematiska genomföringarna är koncentrerade till en enda stämma. Trots sin homo-fona karaktär har c.-en i viss mån övertagit de polyfona formernas asymmetriska periodbyggnad. Concerto grosso (it.) se Konsert. Condu'ctus (lat.), conduit (fra.), inom 9 ars antiqua sådana flerstäm-miga sånger, vilkas melodier (i motsats till *motetus) icke är uppbyggda över en gregoriansk cantus firmus utan fritt uppfunna och med de beledsagande stämmorna i samma rytm (not mot not, se Kontrapunkt) och med textstavelserna samtidigt infallande som i cantus firmus. — Litt.: J. Handschin, Notizen über die Notre-Dame-Conductus (Leipziger Kongress-ber icht 1925). Consegue'nza (it.) se Comes. Consolation (fra.) ”tröst”, hos Liszt benämning på smärre karaktärs-stycken för piano. Co'nsort (eng.) ”sällskap”, under 1700-talets förra hälft dets. som offentligt musikuppförande (konsert). Constanze, den kvinnliga huvudrollen (sopran) i Mozarts opera *En-leveringen ur seraljen. Co'ntano (it.) ”de räknar”, anger paus. Conti, F r a n c e s c o, 1682—1732, italiensk kompositör, 1701 hovteorbist, 1713 hovkomponist i Wien. Han har skrivit operor, oratorier, kantater och serenader. Conti'nuo (it.) ”fortlöpande”, se Basso c o n t i n u o. Contr’alto (it.) djup alt, även alt överhuvud. Copland, A a r o n, f. 1900, amerikansk kompositör av extremt modernistisk läggning, elev av R. Goldmark i New York och Nadia Boulanger i Paris. Han är starkt påverkad av jazzen. Cor (fra.) *horn; cor anglaise (fra.) * engelskt horn, tenoroboe. Corda (it.; pl. corde), c or de [kårrd] (fra.) sträng. Cordofoner, gemensamt namn för instrument, vilkas toner frambringas medelst strängar, alltså knäpp-, stråk-, klaver- etc. instrument. Core'lli, Arcangelo, 1653—1713, en av sin tids största italienska violinister och kompositörer. C. skall ha varit elev till Giovanni Benvenuti i Bologna, kom till Rom 1671 och blev där lärjunge i komposition till Matteo Simonelli. 1679—81 tycks han ha varit verksam i München, Heidelberg och Hannover. Från 1682 vistades han i Rom, från 1685 som drottning Christinas (av Sverige) hovkonsertmästare, senare i tjänst hos hertigen av Modena och från 1690 hos kardinalerna Panfili och Otto-boni (påven Alexander VIII). C. odlade som violinist snarare den ädla kantilenan än den briljanta virtuo