207 Cosi fan tutte—Couperin 208 Alfred Cortot. utgivit ett urval La musique fran~ qaise de piano (I 1930, II 1932) samt liar utom pianokompositioner av De-bussy, Chabrier, Franck, Fauré m. fl. även reviderat Chopins Études och Préludes. Cosl fan tutte (Troheten på prov), opera av Mozart, texten av Lorenzo *Da Ponte (sv. övers, av Niklas Joachim af Wetterstedt), uppf. f. f. g. i Wien 26/1 1790, i Stockholm 14/5 1830. Courante [korä't] (fra., it. cor-rente), springdans från 1500-talets mitt, som under 1600-talet upptogs i sviten ss. efterdans till allemanden. Den går alltid i tretakt och hastigt tempo men kan f. ö. ha nästan vilken rytmisk typ som helst. Redan vid 1700-talets början skilde man mellan hastig (notex. övre raden) och långsammare c. (undre raden). Couperin [koprä'], fransk musikerfamilj, av vilka må nämnas de tre bröderna Louis C. (1626—1661), Franc ois C. 1’ainé (d. 1703, elev av Chambonnières) och Charles C. (1638—1679), organister vid kyrkan St Gervais i Paris (den förstnämnde även violinist hos Ludvig XIII) och kompositörer (Louis efterlämnade i manuskript verk för clavecin, Francois skrev bl. a. Pièces d’orgue consistantes en deux messes m. m.). Francois’ son Nicolas C. (1680—1748) var även organist vid St Gervais liksom sin son Armand Louis C. (1725—1789), som dessutom var kungl. hovorganist vid Sainte Chapelle, St Barthélemy, Ste Marguerite och en av de fyra organisterna vid Notre dame. Hans maka Elisabeth Antoinette C. (f. Blanchet) var en utmärkt clave-cinist och organist. Av deras två söner Pierre Louis C. (d. 1789) och Francois Gervais C. (d. efter 1823) biträdde den förre sin fader i hans många ämbeten, den senare (som organist och kompositör minst betydande) övertog sin faders alla anställningar. Familjens rykte har dock främst gått till eftervärlden genom Charles’ son Francois *C. (le grand) och dennes båda döttrar, Marianne C., som tog slöjan och blev organist vid klostret i Montbuisson, och Marguerite, kammarclavecinist hos Ludvig XIV och musiklärare vid hovet. — Litt.t J. Tiersot, Les C. (i Les maltres de la musique, 1926); Ch. Bouvet, Une dynastie de musiciens francais: Les C. (1919); H. Quittard, Les C. (1913); ang. Louis C.: A. Pirro, L. C. (i La revue musicale 1920 och 1921); ang. Francois C. 1’ainé: A. Pirro, F. C. (i Tribune de Saint Gervais, 1903). Couperin, Francois (le grand), f. 10/11 1668, d. 12/9 1733, den störste av alla franska clavecinister och märklig kompositör för sitt instrument, den mest betydande medlemmen av familjen *C., blev efter sin faders (Charles C: sj död elev av dennes efter-följare vid St Gervais Jaques Thome-lin, var från 1693 hovclavecinist och lärare för de kungl. prinsessorna samt efterträdde sin farbroder Francois C. 1’ainé som organist vid St Gervais 1698. — C. är jämte Domenico Scar-latti den galanta instrumentalstilens och den musikaliska rokokons skapare. Hans clavecinstil är direkt utvunnen ur lutspelet men kanske även i viss mån ur den engelska virginal-stilen med dess rika prydnadsverk (agréments). Även om han inte var