209 Cowell—Crug 210 skaparen av det programmatiska ka-raktärsstycket (som hade utvecklats redan i virginal- och lutmusiken) har han dock i hög grad förfinat den musikaliska karakteriseringen och befriat den från den grovhet och okonstnärlighet, som ofta vidlåder föregångarnas försök. I sina sviter (ordres) idealiserade han dansformerna, dock icke som de samtida tyska klaverkom-pohisterna i polyfon riktning utan snarare i homofon och galant. — En samlingsupplaga av C: s verk är sedan 1932 under utgivning av Chauchie. Hans fyra böcker Pièces de clavecin (1713—30) har utgivits i nytryck i DdT nr 4 (av Chrysander, 1869), en bilaga till nr 3 av dessa böcker innehåller 4 Concerts royauæ för violin, flöjt, oboe, fagott och klaver (komp, för Ludvig XIV:s kammarkonserter), en annan samling konserter bär titeln Les gouts réunis, en clavecinskola (L’art de toucher le clavecin, ty. och eng. övers. 1913), triosonator (Sonade en trio jämte Le parnasse ou Apothéose de Corelli, 1724, Apothéose de 1’incomparable M. de Lully, 1725, Les nations, suites et sonades en trio, 1726, m. m.). En samling Pièces pour violon et piano (1926) har utgivits av Ch. Bouvet. — L i 11.-. A. Tessier, C. (1926); Joan Llongueras, C. o la Gracia (1925). Cowell [kauel], Henry, f. 1897, nordamerikansk (californisk) kompositör, autodidakt, har genom akustiska och klangliga experiment sökt nå en syntes mellan västerländsk och orientalisk musik. Han företog från 1931 föredrags- och konsertresor i Europa (även Sverige) och väckte uppmärksamhet med sin egenartade pianoteknik (pizzicato på pianosträngarna, armbågsglissando på de svarta tangenterna etc.). Han har komponerat orkester- och kammarmusikverk samt pianostycken, redigerar tidskriften New music, har utgivit skrifter om modern musik och är ledare för New music society. Cramer, Johann Baptist, 1771—1858, tysk pianist (son till mannheimviolinisten Wilh. C.), kom tidigt till London, där han blev elev till *Clementi och *Abel, grundade där ett musikförlag men företog ock- Frangois Couperin (le grand). Kopparstick. så konsertresor över stora delar av kontinenten. Som tonsättare (pianosonater, konserter och kammarmusik med piano) är han numera glömd, så när som på de ännu använda piano-etyderna. Credo (lat.) ”jag tror”, trosbekännelsen, mässordinariets tredje sats. Cremonesare se Violin. Crequillon [krökijå'], Thomas, d. 1557, tonsättare och livkomponist hos Karl V i Bryssel. Han har skrivit märkliga mässor, motetter och profana chansons. C. var den störste nederländske musikern mellan Josquin och Lasso. Crescendo [-/ä'-] (it.) tilltagande i styrka. Cristofori, Bartolommeo, 1655—1731, instrumentmakare i Pa-dova och Florens, uppfinnare av ham-marklaveret 1. som han själv kallade det pianoforte. Crug, Carl Wilhelm Birger, 1897 —1945, violinist, studerade i Stockholm för L. Zetterquist (violin), E. Ellberg (komposition) och O.. Morales (dirigering), i Berlin för G. Have-mann och J. Wolfsthal samt i Paris för L. Gapet, var sedan 1919 förste violinist vid Konsertföreningen i Stockholm, framträdde som solist i Paris och i Stockholm och var särskilt känd som en förträfflig sonat-spelare.