227 Delicatamente—Den vilseförda 228 Adam vid Pariskonservatoriet, var 1865—-72 kormästare vid stora operan och 1881 kompositionsprofessor vid konservatoriet. Bland hans talrika operor och operetter har endast Lakmé (1883) hållit sig på repertoaren. Däremot uppför man fortfarande hans haletter Coppclia (1870) och Sylvia (1876) samt musiken till Victor Hugos Le Roi s’amuse. — Litt.: Guiraud, L. D. (1892); H. de Curzon, L. D. (1927). Delicatame'nte, D e 1 i c a' t o (it.) med smak. Delila, den kvinnliga huvudrollen (alt 1. mezzosopran) i Saint-Saens’ opera *Simson och Delila. Delius [di'-], Frederick, 1863— 1934, nordamerikansk tonsättare, född i England av tyska föräldrar, utbildade sig på egen hand till musiker och erhöll först i 25-årsåldern ordnad undervisning i komposition (för *Rei-necke och *Jadassohn vid Leipzig-konservatoriet), var nära vän till Grieg, som inte saknade betydelse för utbildningen av hans tonspråk. I subtilt impressionistisk stil skrev han violinkonsert, pianokonsert, Legend för violin och orkester, kammarmusik (violin- och violoncellsonater, stråkkvartetter), körverk och musikdramer (däribland Fennimore und Gerda, efter J. P. Jacobsens Niels Lyhne, Frankfurt a/M 1919) m. m. Delwig, Oskar Ilmari Florell von, friherre, 1880—-1945, sångpedagog. Efter avslutade sångstudier framträdde D. som oratoriesångare. Hans pedagogiska bana började i Berlin och fortsattes i Lund 1914 och Stockholm från 1927. Han har även framträtt som tonsättare. Den bergtagna, opera av I. Hallström, texten av Frans Hedberg, uppf. f. f. g. i Stockholm 24/5 1874 (även given i München, Köpenhamn och Hamburg). Denise [döni's], huvudrollen (sopran) i Hervés operett *Lilla Helgonet (Mam’zelle Nitouche). Den kmälerupplagor (efter ty. Denkmäler der Tonkunst), monumen-taupplagor, samlingsupplagor av äldre musik, speciellt för musikveten-skapligt bruk. Bland de viktigaste må nämnas W. Boyce, Catliedral music (London 1770—72), Selection of sac-red music (London 1806—18), Fr. Commer, Musica sacra (28 bd, Berlin 1839 ff.), Denkmäler deutscher Tonkunst (1892 ff.), Denkmäler der Tonkunst in Bayern (1900 ff.), Denkmäler der Tonkunst in österreich (1894 ff.), Early English liarmony (1892 ff.), Monumenta musices sacrae in Polonia (1887), K. Nef, Musikal. Werke schweiz. Komp, des 16., 11., 18. Jhrs (1927 ff.), Felipe Pedrell, Hispa-niae schola musica sacra (Barcelona). Bland skandinaviska d. må nämnas Musikaliska konstföreningens (grundad 1859), Gunnar Wenner-bergssällskapets och Samfundets för musikforskning utgåvor samt Edition Suecia (sedan 1931) och i Danmark Knud Jeppesens Dania sonans. Den stumma från Po'rtici [-töi] (La muette de Portici), opera av Auber, texten av E. Scribe och Ger-main Delavigne (sv. övers, av Bernhard Crusell), uppf. f. f. g. i Paris 29/2 1828, i Stockholm 19/3 1836, 1/1 1944 spelad 329 ggr i Stockholm. Dente, J o s e p h, 1838—1905, dirigent och tonsättare, elev av Winge (harmoni), Berwald (komposition) och senare Lindegren (kontrapunkt), studerade violin för *d’Aubert i Stockholm och *Léonard i Bryssel samt reste ss. virtuos på kontinenten och i Skandinavien. Han anställdes ss. violinist i hovkapellet 1853, kormästare vid operan 1861, konsertmästare vid hovkapellet 1868, kapellmästare 1872 och förste hovkapellmästare 1879— 85. 1882—1903 var han även lärare i komposition vid konservatoriet i Stockholm. Han har komponerat en symfoni d-moll (prisbelönad i Berlin 1888, utgiven i 4-händig sättning av Musikaliska konstföreningen), violinkonsert, konsertuvertyr (uppf. f. f. g. 1885), operetten I Marocko (uppf. i Stockholm 1866—67, 1895 och 1898) och sånger. Den vilseförda (La Traviata), opera av Verdi, texten av Piave efter Al. Dumas fils (sv. övers, av Ernst Wallmark), uppf. f. f. g. i Venedig 6/3 1853, i Stockholm 21/2 1868, 1/1 1944 spelad 235 ggr i Stockholm.