- Project Runeberg -  Bonniers illustrerade musiklexikon /
237-238

(1946) [MARC] Author: Sven E. Svensson, Erik Noreen - Tema: Reference, Music
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dirigering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

237 Dirigering 238 Hans von Bülow dirigerar. Karikatyrer av Sehliessmann i Figaro 1884. dirigenter, främst Hans von *Bülow och. efter honom *Nikisch, Richter, Levy, Löwe, Weingartner, Mahler, Muck, Schuch, R. Strauss, Kunwald, Walter, Abendroth, Weissbach, Scher-chen, Klemperer, Fr. Busch, Kleiber, C. Kraus, Böhm, Furtwängler, Ka-basta, von Karajan, Jochum m. fl. Bland dirigenter från andra kulturkretsar må nämnas fransmännen Co-lonne och Lamoureaux, holländaren Mengelberg, engelsmännen Wood, Beecham, Albert Coates o. a., schweizaren Ansermet, de i U. S. A. verksamma Kussevitskij, Stokovskij, Or-mandy och italienarna Toscanini och Sabata. Därtill kommer att snart sagt varje orkesterkomponist har framträtt som dirigent med egna verk. Bland skandinaviska dirigenter må nämnas Gade, J. Svendsen, Norman, Aulin, Stenhammar, Alfvén, Nielsen, A. Wiklund, Höeberg, Schnéevoigt, Nordqvist, Järnefelt, Grevillius, Mann, vartill kommer en rad av yngre nu verksamma orkester ledare. D.-ens teknik är mycket individuell och växlar med dirigentens andliga och t. o. m. kroppsliga läggning. Den ene lägger huvudvikten vid instruktionen och sköter vid konserten endast om den oundgängliga teckengivning-en (studied.), medan den andre tror sig kunna skapa starkare spänning hos orkester och publik genom att spara utformningen av vissa detaljer till konserten (rutind.). Hur olika teckengivningen tar sig ut hos olika dirigenter följer den dock sedan ungefär 100 år i princip vissa överenskomna tecken, åtminstone vad beträffar högra handen, som i huvudsak har att svara för åskådliggörandet av verkets rytmiska schema, alltså angivandet av räkneenheterna. Taktfigurernas grundschema går emellertid tillbaka på den ovan antydda principen, att taktens mest betonade räkneenhet, ”ettan”, alltid angives med nedslag, |, och upptakten med uppslag (oftast från höger), j 1. . Ur denna princip har framgått följande ”enkla” taktfigurer: med en räkneenhet i takten (alltså vid snabbt tempo i 3/8, 3/4, någon gång i 2/4 1. 2/2-takt, ytterst sällan i 4/4-takt): l l l ; med två räkneenheter i 1 1 1 (vid 2/4-, 2/2- 1. 6/8- och 4/4-takt i snabbt tempo); f t 'f t: med tre r ' t 2 1 2 (vid 3/4-, 3/8- och 3/2-takt i lugnt tempo, vid 9/8- 1. 9/16-takt i snabbt tempo): , med fyra räkneenhe- ter (vid 4/4-, 4/2-, vid 2/4- i långsamt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 21 21:47:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bimuslex/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free