Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Dirigering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Dirigering
238
Hans von Bülow dirigerar. Karikatyrer av Sehliessmann i Figaro 1884.
dirigenter, främst Hans von *Bülow
och. efter honom *Nikisch, Richter,
Levy, Löwe, Weingartner, Mahler,
Muck, Schuch, R. Strauss, Kunwald,
Walter, Abendroth, Weissbach,
Scher-chen, Klemperer, Fr. Busch, Kleiber,
C. Kraus, Böhm, Furtwängler,
Ka-basta, von Karajan, Jochum m. fl.
Bland dirigenter från andra
kulturkretsar må nämnas fransmännen
Co-lonne och Lamoureaux, holländaren
Mengelberg, engelsmännen Wood,
Beecham, Albert Coates o. a.,
schweizaren Ansermet, de i U. S. A.
verksamma Kussevitskij, Stokovskij,
Or-mandy och italienarna Toscanini och
Sabata. Därtill kommer att snart sagt
varje orkesterkomponist har
framträtt som dirigent med egna verk.
Bland skandinaviska dirigenter må
nämnas Gade, J. Svendsen, Norman,
Aulin, Stenhammar, Alfvén, Nielsen,
A. Wiklund, Höeberg, Schnéevoigt,
Nordqvist, Järnefelt, Grevillius,
Mann, vartill kommer en rad av yngre
nu verksamma orkester ledare.
D.-ens teknik är mycket individuell
och växlar med dirigentens andliga
och t. o. m. kroppsliga läggning. Den
ene lägger huvudvikten vid
instruktionen och sköter vid konserten endast
om den oundgängliga
teckengivning-en (studied.), medan den andre tror
sig kunna skapa starkare spänning
hos orkester och publik genom att
spara utformningen av vissa
detaljer till konserten (rutind.). Hur
olika teckengivningen tar sig ut
hos olika dirigenter följer den dock
sedan ungefär 100 år i princip vissa
överenskomna tecken, åtminstone vad
beträffar högra handen, som i
huvudsak har att svara för
åskådliggörandet av verkets rytmiska schema,
alltså angivandet av räkneenheterna.
Taktfigurernas grundschema går
emellertid tillbaka på den ovan antydda
principen, att taktens mest betonade
räkneenhet, ”ettan”, alltid angives
med nedslag, |, och upptakten med
uppslag (oftast från höger), j 1. .
Ur denna princip har framgått
följande ”enkla” taktfigurer: med en
räkneenhet i takten (alltså vid snabbt
tempo i 3/8, 3/4, någon gång i 2/4 1.
2/2-takt, ytterst sällan i 4/4-takt):
l l l ; med två räkneenheter
i 1 1 1
(vid 2/4-, 2/2- 1. 6/8- och 4/4-takt i
snabbt tempo); f t 'f t: med tre
r ' t 2 1 2
(vid 3/4-, 3/8- och 3/2-takt i lugnt
tempo, vid 9/8- 1. 9/16-takt i snabbt
tempo): , med fyra räkneenhe-
ter (vid 4/4-, 4/2-, vid 2/4- i långsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Nov 21 21:47:29 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bimuslex/0127.html