239 Dirigering 240 Gustav Mahler dirigerar. Karikatyr av Hans Böhler. och. vid 12/8- 1. 12/16-takt i snabbt tempo): 2KJ*3 • Ur dessa ”enkla” taktfigurer har genom fördubbling 1. tredelning av taktslagen uppstått följande ”sammansatta” figurer med sex, åtta, nio och tolv räkneenheter: । (vid 6/8- och 6/4-takt i långsamt tempo), ^3* (vid 3/2-, 3/4 och J 2 3/S-takt i långsamt tempo), (vid 4/4-, 4/2- och 4/8-takt i långsamt tempo) samt (vid 12/8-, 12/4-takt och vid 4/4-takt med 3-delade fjärdedelar i långsamt tempo). På högra handens lott kommer vidare det s. k. ”preparationsslaget”, d. v. s. den ideella upptakt, varmed dirigenten anger det kommande tempot och påkallar orkesterns 1. körens uppmärksamhet. Preparationsslaget infaller på närmast före första spelsla- get infallande räkneenhet, alltså i fyr-delad takt sålunda: En fermat slås genom att dirigenten efter slaget hastigt förflyttar handen rakt framför sig med taktpinnen pekande rakt fram. Fermaten ”slås av” med en snabb sidorörelse, om den följes av paus, eljest genom ett prepara-tionsslag, som leder till nästa ”spel- slag”: Höger hand kan även användas för att angiva dynamiska förändringar. Crescendo markeras på så sätt, att slagfiguren före crescendots början göres så liten som möjligt och sedan successivt får svälla ut; decrescendo på motsatt sätt. Ett fp kan erhållas genom att slagfiguren plötsligt förändras från största till minsta tänkbara storlek. För att angiva olika spelsätt begagnar man olika slagtyper. Den normala slagtypen är ”räkneslaget”, som endast anger takten. Fordrar dirigenten marcato slår han ”skarpa slag”, vill han däremot ha legato ”runda slag”. Mellan dessa tre slagtyper finns naturligtvis talrika över-gångstyper. Räkneslag Skarpa slag Runda slag Insatstecken med höger hand förekommer huvudsakligen vid övergång från solo till tutti 1. möjligen vid inträde av en hel instrumentgrupp. Insatsen markeras medelst ett runt 1. skarpt slag som preparationsslag på närmast före insatsen fallande räkneenhet. Behandlingen av vänster hand är mera individuell. Dess viktigaste uppgift gäller emellertid insatstecknen och dynamiken. Insatstecken kan även givas med ögonen, ja många dirigenter behärskar orkestern 1. kören mera med blicken än med händerna. L i 11.-, (historisk) G. Schünemann, Geschichte des Dirigierens (1913);