265 Durtreklang—Dvofäk 266 C-durs ordinarie förråd av konsonanta och skenkonsonanta klanger. mollklanger är i d.-en durklangernas parallell- och ledtonsväxlingsklanger, medan dess skenkonsonanser till moll-subdominanten har skenbar durkaraktär. Durtreklang se Dur kl ang. Dussek, Johann Ladislaus, 1736—1812, tjeckisk komponist, studerade jämsides teologi och musik, blev 1782 organist i Amsterdam, gjorde omfattande konsertresor över stora delar av Europa ss. virtuos på cembalo och *glasharmonika, stod i personlig förbindelse med Ph. E. Bach i Hamburg, grundade 1792 ett musikförlag i London, varifrån han emellertid måste rymma på grund av skulder, och blev slutligen 1808 kammarvirtuos hos Talleyrand i Paris. D. skrev en klaverskola, 12 klaverkonser-ter och 53 klaversonater, 80 violinsonater och annan kammarmusik. Mu-sikhistoriskt har han betydelse ss. skapare av den sångbara klaverstilen. — Litt.: L.Schiffer, J. L. D. (1915, diss. [ty.]). Dux (lat., ”ledare”), propo'sta (lat.), soggetto (it.), temat i en *fuga. Detta måste vara kort, karakteristiskt, tonalt entydigt och oavslutat (så att stämman alltid omedelbart kan spinnas vidare). Se även C o m e s. Dvofäk [dvå'/äk], An ton in, 1841—1904, tjeckisk tonsättare, fick sin första musikundervisning (närmast i violin) av en skollärare i sin hemort (byn Nelahozeves vid Kralup) och kom 1857 till Prag, där han blev elev i en organistskola, medan han försörjde sig som violinist i underhåll-ningskapell. 1862 kom han som altviolinist till nationalteatern, men slog igenom som tonsättare först 1873 med en hymn för kör och orkester, vilken inbragte honom ett statsstipendium. Beskyddad av Brahms och Bülow vann han nu rykte över hela Europa (akademiledamot i bl. a. Berlin och Wien, hedersdoktor i Prag och Cambridge etc.). Han blev också lärare i komposition vid konservatoriet i Prag, kallades 1892 till direktör för National conservatory i New York men åter- Dux.