267 Düben 268 Antonin Dvorak vände 1895 till Prag som komposi-tionsprofessor (från 1901 konservato-riets konstnärlige ledare). Jämte Sme-tåna är D. den märkligaste av de tjeckiska tonsättarna och betecknar i vissa avseenden en konstnärlig höjdpunkt inom den del av den nationella romantiken, som närmar sig exotismen (han har även använt tematiskt material från de amerikanska negrernas sånger, t. ex. i f-mollkvartetten och e-mollsymfonin). Rytmiskt och melodiskt står hans musik nära den tjeckiska 1. slaviska musiken överhuvud taget, tekniskt är han närmast beroende av Brahms (fantasifull harmo-nik och kontrapunktik, stundom något överlastad i fakturen). Hans omfattande produktion upptar orkesterverk, däribland 7 symfonier (D-dur op. 60, 1882, d-moll op. 70, 1885, F-dur både som op. 24 och op. 76, 1888, G-dur op. 88, e-moll op. 95 Aus der neuen Welt, 1894, därtill 2 otryckta, Ess-dur, 1872, och d-moll, 1874), uvertyrer, symfoniska dikter, slaviska danser och smärre stycken, konsertanta verk (pianokonsert op. 33, violinkonsert a-moll op. 53, violoncellkonsert h-moll op. 104, violinromans op. 11 m. m.), kammarmusik (violinsonat op. 57 F-dur, violinsonatiner op. 100, stråktrio op. 74 [2 violiner och viola], 4 pianotrior, B-dur op. 21, g-moll op. 26, f-moll op. 65 och Dumky-trio op. 90, 8 stråkkvartetter, a-moll op. 16, d-moll op. 34, Ess-dur op. 51, C-dur op. 61, E-dur op. 80, F-dur op. 96 [den [-amerikanska],-] {+ame- rikanska],+} Ass-dur op. 105 och Ess-dur op. 106, 2 pianokvartetter, D-dur op. 23 och Ess-dur op. 87, pianokvintett A-dur op. 81, 3 stråkkvintetter, G-dur op. 18, G-dur op. 77 och Ess-dur op. 87, stråksextett A-dur op. 48 samt smärre stycken), pianokompositioner, 8 tjeckiska operor, Stabat mater för soli, kör och orkester op. 58, Requiem op. 89, Mässa D-dur op. 86, psalmer, kantater och andra körverk, sånger med piano, duetter, körvisor etc. — Litt.-. V. Joss, A. D. (1903, tj.); K. Hoffmeister, A. D. (tj., eng. uppl. 1928); O. Sourek, A. D. (tj. 1929); P. Vretblad, Den tjeck, tonkonsten (1930). Düben, familjen, kan spåras ända tillbaka till 1500-talet, då en M i -chael D. var musiker (sedermera rådman) i Lützen. Dennes son var Andreas D. (1558—1625), som studerade vid universitetet i Leipzig, där han 1578—79 hade stipendium och senare fick musikerutbildning hos Christof Walter (senare i Dresden), konditionerade ss. instrumentist i Österrike, blev organist i Wurzen (1586) och 1595 thomaskantor i Leipzig. A. D:s båda söner Andreas (Anders) D. (se denne) och Martin flyttade till Sverige. Martin, som anlände 1625 men redan före 1630 tycks ha dött 1. återvänt till Tyskland, hade anställning i svenska hovkapellet. Av Anders D:s två söner G u s t a f D. (se denne)' och Petter D. var den senare diskantist i hovkapellet 1648 och hovkapellist 1649'—-60. Han övergick sedermera i krigstjänst och var 1677 ryttmästare i aktiv tjänst. Gustaf D. hade fyra söner, av vilka två blev hovkapellmästare, Gustaf D. d. y. (1659—1726) och Anders D. d. y. Den förre inträdde i hovkapellet (efter att bl. a. ha varit page vid hovet) 1686, blev sin faders efterträdare ss. hovkapellmästare 1691, hovintendent 1698 och samtidigt upphöjd i adligt stånd, hovmarskalk 1712 och friherre 1718. Man kan antaga, att hans hovkapellmästar-skap endast var en hederstitel. Anders D. d. y. (1673—1738) började som diskantist i hovkapellet, blev instru-