287 Englund—Enna 288 chestra och B. B. C.-orkestern. — Litt.: H. W. Hadow, English music (1931), D. A. Hughes, Worcester me-diaeval harmony (12- och 1300-talen, 1928), Sir George Grove, Dictionary of music and musicians (3 uppl. av H. C. Colles, 1927—28), The Oxford history of music (utg. av W. H. Hadow, 1929 ff.), E. Dent, Founda-tions of English opera (1928), W. Nagel, Geschichte der Musik in England (I 1894, II 1897, t. o. m. Purcell). Englund, Karl, f. 9/9 1878, f. d. försäkringsdirektör, Bachsamlare och musikskriftställare. Han har utgivit Bachstudiet 1—4 (1928—35). Engländer, Richard, f. 1889, tysk musikforskare, fick sin utbildning vid Thomasskolan i Leipzig, studerade piano för L. *Kreutzer, komposition för J. G. Mraczek och musikvetenskap för Riemann och *Schering i Leipzig och *Kretschmar, *Wolf och Friedlaender i Berlin. Han har bl. a. skrivit ett flertal arbeten, som berör svensk musikhistoria (J. G. Nau-mann als Opernkomponist, 1922, Jo-seph Martin Kraus und die gustavia-nische Oper, 1943). E. är sedan 1939 bosatt i Upsala. Han har även framträtt ss. pianist, cembalist, dirigent och tonsättare. Enharmonik (fr. grek.) kallades i antik musik i motsats till diatonik och kromatik sådan musik som var uppbyggd på tetrakord bestående av stor ters + två intervaller av mindre utsträckning än en halvton. Senare har flera försök gjorts att återuppväcka e:en, så under medeltiden, renässansen (t. ex. Vicentinos försök att skapa ett 17-tonigt tonsystem) och i våra dagar (jfr A. Håba). E. kallas även det noteringssätt, där man för att underlätta läsningen noterar en sats med minsta möjliga antal förtecken. E'nharmoniska toner är sådana, som i vårt tempererade tonsystem klingar lika men i notskrift tecknas olika, t. ex. hiss-c-dessess, diss-ess, fess-e, eiss-f, fiss-gess, giss-ass, aiss-b. Vid melodisk (pythagoreisk) stämning skulle de e. t.-na skilja sig från varandra med 24 cent (pythagoreiskt komma). De höjda tonerna är därvid de högsta, de sänkta de lägsta. E'nharmonisk förväxling, en identifiering av två på en förminskad sekund från varandra belägna toner (jfr Enharmoniska toner) 1. ackord. E. f. kan ha till uppgift att underlätta läsningen av en stämma, ett ackord 1. en sats, men den kan också tjäna ss. omtydning vid *modulation. Enkel kontrapunkt kallar man den del av den polyfona stämföringsläran, som endast avser att öva fogandet av bimelodier till en *cantus firmus utan att dessa behöver kunna byta plats i förhållande till den givna melodin. Jfr Dubbel kontrapunkt. Enleveringen ur seraljen eller Constance och Belmont (Die Ent-führung aus dem Serail oder Con-stamze und Belmonte), opera av Mo-zart, texten av Chr. Friedr. Bretzner (sv. övers, av Martin Altén), uppf. f. f. g. i Wien 16/7 1782, i Stockholm 21/9 1814. En maskeradbal (Un ballo in ma-schera), opera av Verdi, texten av N. Somma, uppf. f. f. g. i Rom 7/2 1859, i Stockholm 12/2 1927. Enna, August, 1860—1923, dansk tonsättare, autodidakt, reste från 20-årsåldern med egen orkester och komponerade vid samma tid sin första operett, studerade i Tyskland 1888— 89, var 1890—91 kapellmästare vid Dagmartheatret i Köpenhamn, levde därefter helt som skapande musiker (ett tiotal operor, däribland Heksen, Enharmoniska toner.