289 Ensemble—Ericsson 290 1892, baletter, 2 symfonier, violinkonsert, pianostycken och sånger). Ensemble [angsa'ngbel] (fr. fra., ”det hela”), samspel, vokal- 1. instrumentalbesättning med solistiska stämmor. Jfr Kammarmusik. E. kallas också små underhållningskapell med solistiskt besatta stämmor och piano (och ev. harmonium) ss. ersättning för blåsare och andra uteslutna stämmor. Entr’acte [angtra'kt] (fra., ”mellanakt”), mellanaktsmusik i opera 1. annat dramatiskt verk. Entra'ta, intra'da (it.), entrée (fra.), gravitetisk marsch, besläktad med *pavane. E. inledde ofta den tidiga instrumentalsviten ca 1600. Eo'lisk tonart, de av *Glareanus införda 9:de och 10:de kyrkotonerna (e. autentisk och e. plagal 1. hypo-eolisk), dets. som vår molltonart. Eolsharpan, vindharpan, ut-göres av en ram, i vilken en rad lika stämda men olika tjocka strängar är spända. Då e. sättes i luftdrag, t. ex. i ett öppet fönster, frambringar strängarna olika övertoner, som sammansmälter till ett ackord. E. var känd redan i det gamla Indien och i Europa under medeltiden och fick stor popularitet under förra århundradet. Ephrem, ”den helige E.”, 306—373, syrisk hymnkomponist, hörde till dem som i hymnen frångick det antika kvantiterande versmåttet till förmån för den accentuerande versen. Epigoneri, musikaliskt, ”kapell-mästarmusik”, musik utan självständigt innehåll 1. stil, efterklang. Epilo'g (gr., ”efterord”), i sonatformen den mer 1. mindre utspunna episod, som leder över från andra temat (1. event. codaltemat) till ge-nomföringsdelen 1. (vid repetition av expositionsdelen) tillbaka till första temat. E. är ofta uppbyggd av tematiskt material ur första 1. andra temat men kan också bjuda på helt nytt temastoff. Jfr Codaltema. Épinette (fra.) spinett. Episo'd, kortare avsnitt som i större instrumentala 1. vokala satser binder samman huvudtemata. E. kan ha karaktären av tematiskt arbete, av passageverk 1.1, o. m. av självständiga tematiska bildningar. Erdtel, F r o h w a 1 d, f. 1894, tysksvensk violinist, blev efter studier vid musikhögskolan i Berlin 1913 förste violinist vid Städtische Oper i Berlin och 1918 förste konsertmästare vid symfoniorkestern i Königsberg. Sedan 1919 är han förste altviolinist vid hovkapellet i Stockholm (svensk medborgare 1923). Han har komponerat en konsert för- viola d’amore med orkester, balettmusik, två sagospel m. m. Erede, Albert o, f. 1908, italiensk dirigent, studerade vid konservatoriet i Milano, senare dirigering för Felix Weingartner i Basel. Han har bl. a. varit dirigent i Rom och som assistent följt Fritz Busch i Dresden, England och Argentina, gjorde stor lycka 1937 i Salzburg och har vid flera tillfällen (senast 1941) gästdirigerat i Stockholm. Ericsson, Nils Ivan Lennart, f. 1/12 1911. violinist. Elev vid konservatoriet i Stockholm 1924—32 (L. Zetterquist och J. Ruthström) studerade han i Berlin som Jenny Lindstipendiat 1936—37 för Max Strun och i London för Carl Flesch. E. är primarie i Primkvartetten och sedan 10. — Musiklexikon. Modulation genom enharmonisk förväxling.