293 Erpf—Exekutör 294 Erpf, Hermann, f. 1891, tysk musikforskare, elev till bl. a. Riemann, blev 1922 lektor i musikteori vid universitetet i Freiburg/Br., 1925 direktör för musikhögskolan i Münster och 1927 avdelningsdirektör vid Folk-wangskolan i Essen. Bland hans arbeten må nämnas Studien zur Harmo-nie- und Klangtechnik der modernen Musik (1927). Escami'llo, (bas-)barytonparti i Bizets opera *Carmen. Espressi'vo (it.) uttrycksfullt. Ess, den med ett *kromatiskt halv-tonssteg sänkta tonen e, vid *tempe-rerad stämning samma ton som *diss, vid *pythagoreisk stämning 24 *Cent, d. v. s. ca 1/4 halvtonssteg, lägre. Ess-dur, tonart med ess som grundton och Ess-durklangen (ess-g-b) som tonika samt tre b-förtecken vid klaven (för h, e, ass). Den rena Ess-durskalan består av tonerna ess-f-g-ass-b-c-d/ess-etc. Ess-moll, tonart med ess som grundton och ess-mollklangen (ess-gess-b) som tonika samt sex b-förtecken vid klaven (för h, e, a, d, g och c). Ess-mollskalan består av tonerna ess-f-gess-ass-b-c(ess)-d(ess)/ess- etc. Essess, den med två *kromatiska halvtonssteg sänkta tonen e, vid *tem-pererad stämning samma ton som d, vid *pythagoreisk stämning 48 *Cent, d. v. s. nära 1/2 halvtonssteg, lägre. Estrella de So'ria, opera av Franz Berwald, texten av Joh. Otto Precht-ler (sv. övers, av Ernst Wallmark), uppf. f. f. g. i Stockholm 9/4 1862. Vid det nya operahusets invigning den 19/9 1898 gavs E. de S. i utdrag (i sin helhet gavs den 15/11 1899). E'toslära, musikalisk, se Antik musik. I våra dagar användes termen etos även ss. beteckning för konstnärligt allvar. Étouffé [etofe'] (fra., ”kvävt”), plötslig dämpning av ett puk-, bäcken-1. tamtamslag. Ettstrukna oktaven, det oktavavsnitt inom grundskalan mellan ettstrukna c och ettstrukna h, som ligger inom sopran- och altstämmornas omfång: - Tonerna inom e. o. tecknas med siffran 1 efter eller med - ovan tonbokstaven, alltså c1-d1- etc. 1, c-d- etc. Ety'd (fra. étude), instrumentalstudie över tekniska 1. föredragsarta-de problem. E.-er med högt konstnärligt värde har komponerats för piano av Chopin, Liszt, Schumann, *Heller m. fl., för violin av *Kreutzer, *Rode o. a. Jfr C a p r i c e. Eufonium se Baryton horn. Eugen One'gin, opera av Tjaj-kovskij, texten av A. Bernhard efter A. Pusjkins roman (sv. övers, av Ernst Wallmark), uppf. f. f. g. i Moskva 29/3 1879, i Stockholm 12/10 1903, 1/1 1944 spelad 206 ggr i Stockholm. Eurydike (Eur idice), den kvinnliga huvudrollen i Glucks opera Orfeus (Orfeo ed Euridice) och i Offenbachs operett Orfeus i underjorden. Eute'rpe (gr., ”den uppmuntrande”), flöjtspelets och lyrikens musa. Eva, den kvinnliga huvudrollen (sopran) i Wagners opera *Mäster-sångarna i Nürnberg. Evangeliemotett, flerstämmig tonsättning i motettstil till en evangelie-text. Ur e.-en uppstod omkring 1500 figuralmotetten, omkring 1600 oratoriet och omkring 1700 evangeliekan-taten. —• Litt.: H. J. Moser, Die mehrstimmige Vertonung des Evangeliums (I 1931). Evangelisten, den som i *passionen har sig anförtrott berättarens recita-tivartade parti (helt sammansatt ur evangelietexten). E:s parti är traditionellt lagt för en hög tenorstämma. Ewert, Brita, f. 7/9 1902, operasångerska (mezzosopran). Studier för Sigrid Terlizzi och Eva Pawlo. Hon debuterade 1930 som Ortrud i Lohen-grin och engagerades s. å. till Kungl. Teatern. Hon är framförallt en framstående wagnertolkare. Bland hennes största rollskapelser kan nämnas Brangäne i Tristan, Fricka i Valky-rian och Waltraute i Ragnarök. Exekutör, den som framför 1. utför (exekverar) ett musikaliskt verk. Med e. avses alltså både dirigent, solist (instrumental- 1. vokal) och medspe-lande i en instrumental 1. vokal ensemble.