303 Fermæus—Fibisch 304 John Fernström. lem av Blæserkvintetten sedan 1921 och lärare vid konservatoriet från 1932. F. är en av Danmarks bästa dirigenter och är kapellmästare i Tivo-lis Koncertsal sedan 1932. Fermæus, Lars, f. 3/5 1894, violinist, konsertmästare i Göteborgs orkesterförening, studerade i Berlin för Gustaf Havemann och i Baden-Baden för Carl Flesch. 1922—40 var han medlem av Göteborgskvartetten. F. är musikalisk ledare av Eugen Sundbergs kvartettsällskap. I Göteborg leder han ett musikinstitut som bär hans namn. Ferma't (it. fermata), ”halt”, kan då den står ovanför en not (1. en paus) betyda, att denna skall uthållas över sitt värde, men kan även betyda dets. som *Fine. I koraler kan f. vara tecken för radslut (där den dock icke anger förlängning av tonen utan snarare en förkortning [-[andhämtnings-paus]).-] {+[andhämtnings- paus]).+} Fernström, John Axel, f. i Kina 6/12 1897, tonsättare, studerade violin för M. Schlüter i Köpenhamn 1917 —22 och för bl. a. I. *Barmas i Berlin 1922—23, komposition för K. *Håkan-son och för P. *Gram i Köpenhamn 1923—30. 1916 blev han violinist i Nordöstra Skånes orkesterförening, från 1932 var han även intendent samt ledare för skolkonserterna. Sedan 1941 är han ledare för Sydöstra Skånes orkesterförening och Lunds kvinnliga studentkör. F. är en allvarligt arbetande tonsättare, är en gedigen tekniker och har skapat sig en självständig personstil, besläktad med den unga danska tonkonsten. Han har skrivit 7 symfonier, konserter med orkester för violin, altviolin och klarinett, 4 stråkkvartetter, operan Achnaton, mässa, Stabat mater och andra verk för soli, kör och orkester. Dessutom har han skrivit en Buxtehudebiografi Dietrich Orgemester (1937). Feroce [-å'töe] (it.) vilt, häftigt. Ferrardo, tenorparti i Mozarts opera *Cosi fan tutte. Fess, den med ett *kromatiskt halv-tonssteg sänkta tonen f, vid *tempe-rerad stämning samma ton som e, vid *pythagoreisk stämning 24 *Cent, d. v. s. ca 1/4 halvtonssteg, lägre. Fess-dur och fess-moll saknar praktisk betydelse som tonarter. Fess-dur kan möjligen förekomma som tillfällig utvikning från andra tonarter men då oftast *enharmoniskt förväxlad till E-dur. Fess-durklangen kan däremot förekomma, t. ex. som *nea-politanska ackordet i ess-moll 1. Essdur. Fétis [-i'ss], Frangois Joseph, 1784—1871, belgisk musiklärd, studerade vid Pariskonservatoriet (Boiel-dieu) 1800—03, hade organistbefattningar på olika ställen i Frankrike samtidigt med att han bedrev omfattande musikvetenskapliga studier, blev 1821 kompositionsprofessor vid Pariskonservatoriet, grundade 1827 Revue musicale och var från 1833 direktör för konservatoriet i Bryssel. F. hade en ytterst omfattande lärdom och utgav ett stort antal musikteoretiska och -historiska arbeten. Utförliga bibliografier finnes i Riemanns och Mosers musiklexika. — Litt.: D. Fryk-lund, Contribution a la connaissance de la correspondance de F. (STM årg. 12, 1930). ff, förkortning för *fortissimo. F-hål, ljudhålen på stråkinstrument av violingruppen. Fiametta, den kvinnliga huvudrollen (sopran) i Suppés operett *Boccac-cio. Fibisch, Z den k o, 1850—1900, tjeckisk komponist, fick sin musika-