309 Finland 310 Fingersättning. De nu gällande f.-principerna framkallades genom den nya klaverteknik, som uppstod med Chopin och Liszt. — Vid f. för tangentinstrument betecknas tummen som 1 och. lillfingret som 5. b) För stråk- och lutinstrument till-lämpas en diatonisk f.-princip för mindre instrument ss. violin, altviolin och mandolin och en kromatisk f.-princip för större instrument ss. kontrabas, violoncell (utom de högsta lägena), luta och gitarr (se ovan). (Lösa strängen betecknas med 0, pekfingret med 1 och lillfingret med 4, tummen betecknas endast vid violoncell (Q). Vid spel på stråkinstrument väljer man f. ej blott med tanke på det bekvämaste sättet att utföra en fras, utan att man använder f.-en även som uttrycksmedel, ja t. o. m. som ett verksamt *fraseringsmedel (se även Glissando och Porta men t o), c) Vid biåsinstrument spelar f. mindre roll för frasering och uttryck. Däremot kan valet av f. ha en viss betydelse för stämningen. Finland. Ännu bevarad finsk folkmusik (ca 5.000 folkvisor utg. i 5 bd under titeln Suomen kansan sävelmiä av I. Krohn, A. Launis och A. O. Väi-sanen) visar delvis mera ålderdomliga drag än de övriga nordiska ländernas, särskilt de talsångsmässiga klagovisorna från Karelen och runo-melodierna. Från sagotid är också nationalinstrumentet kantele. — Under medeltiden odlades utom gregoriansk sång även flerstämmig musik; en samling inhemska latinska skol- sånger i 2- och 3-stämmig sättning utg. 1582 av Th. P. Ruuta. Redan under reformationsårhundradet utgavs sångböcker på svenska. Instrumentalmusik odlades vid hertig Johans hov och vid Äbo universitet (som grundades 1640), vilket under mer än 180 år blev landets musikaliska centrum (det musikodlande Aur or aförbundet stiftades 1770, Äbo musiksällskap 1790, vilket leddes av E. Ferling 1791 —1808, i Äbo grundades också de första finska manskörerna från 1819). Sedan universitetet efter Äbo brand 1827 flyttats till Helsingfors grundades där Akademiska musiksällskapet 1828, en symfoniorkester 1845, Finska operan 1869, ett musikinstitut (numera Sibeliusakademin) och Filharmoniska orkestern 1882. Dessutom stiftades 1914 Helsingfors stadsorkes-ter och 1927 Radioorkestern. Även i landsorten finns goda symfoniorkestrar. Manskörsången har haft stor betydelse inom finskt musikliv (Akademiska sångföreningen sedan 1840, M(untra) M(usikanter) från 1873, Ylioppilaskunnan Laulajat från 1883, Lauli-Miehet från 1914 m. fl.) men även den blandade körsången a cap-pella (Suomen laulu från 1914 och Brage, som odlar den svenskspråkiga folkvisan) och med orkester (Svenska oratorieföreningen från 1920). Sin förste betydande tonsättare fick F. i B. Crusell, som dock redan vid 16 år (1791) flyttade till Sverige. Under 1800-talets första hälft odlades huvudsakligen den folkliga visan