315 Flagstad—Flöjt 316 violin kan man praktiskt icke utnyttja mera än de 4 första övertonerna, alltså på g-strängen, vars egenton är g: g1, d2, g2 och möjligen h2. Vid violin- och violoncellspel kan man utom dessa ”naturf.-er” även framkalla s. k. ”konstf.-er”, d. v. s. man bildar med pekfingret resp, tummen en tillfällig sadel från vilken man lägger lill-fingret på 1/4 av den sålunda förkortade strängen, vilken som f. ger 4 övertoner. — F.-er förekommer även i harptekniken. Flagstad [flagg-], Kirsten, f. 1895, norsk sångerska (alt), studerade för bl. a. Gillis Bratt i Stockholm, var 1928—30 engagerad vid Stora Teatern i Göteborg och har sedan dess framträtt särskilt som Wagner-sång-erska (Isolde m. fl. roller) vid Metro-politan-operan i New York, vid festspelen i Bayreuth och på Covent Garden i London. Flatterzunge (ty.) se Dubb el -tunga. Flautando, f 1 a u t a t o (it.) ”flöjt-artat”, vid violinspel den effekt, som åstadkommes genom att stråken föres över gripbrädan (sulla tastiera), varigenom vissa övertoner kväves och tonen får en flöjtartad klang. Flauto (it.) se Flöjt. Flauto piccolo (it.) sePiccolo-flöjt. Flauto traverso (it.), flute tra-versière (fra.) tvärflöjt, ”schwei-zerpipa”, den i orkester vanliga flöjttypen. Se Flöjt. Fle'bile (it.) klagande. Flickan från vilda västern (La fanciulla del West), opera av Puccini, texten av Guelfo Civinini och Carlo Zangarini efter David Belascos drama (sv. övers, av Oscar Ralf), uppf. f. f. g. i New York 10/12 1910, i Stockholm 29/12 1934. Flo'restan, den manliga huvudrollen (tenor) i Beethovens opera *Fide-lio. Florido'r (Celestin), den manliga huvudrollen i Hervés operett *Lilla helgonet (Mam'zelleNitouche). Flotow [flå'tå], Friedrich von, 1812—-1883, tysk operakomponist, studerade 1828—30 komposition för Reicha i Paris där hans första musikdramatiska alster uppfördes på mindre scener från 1836. Med måttlig framgång uppfördes en rad operetter i Paris och London fram till 1843. Hans mest bekanta verk är emellertid Ales-sandro Stradella (Hamburg 1844) och Martha (Wien 1847). Fram till 1878 skrev F. ett stort antal operor, operetter och sångspel, av vilka emellertid ingen har hållit sig kvar på repertoaren. F. är en typisk representant för 1840-talets komiska opera, påverkad av det tyska sångspelet och fransk opéra comique. Utom operorna har F. skrivit musik till Shakespeares Win-ter’s Tale, kammarmusik och sånger. — Litt.: F. von F:s Leben, von sei-ner Witwe (1892). Flyckt, Y n g v e, f. 24/12 1908, pianist och musikskriftställare, studerade pianospel för Gottfrid Boon 1929 —37, debuterade med egen konsert 1934, var 1941—44 biträdande musikrecensent i Dagens nyheter och från 1944 i Expressen. Han har skrivit Svenskt musikliv (1939). Flygande holländaren, Den (Der fliegende Holländer), opera av Wag-ner (text och musik) (sv. övers, av Fritz *Arlberg), uppf. f. f. g. i Dresden 2/1 1843, i Stockholm 24/1 1872, 1/1 1944 spelad 164 ggr i Stockholm. Flygel, den stora trekantiga klaver-typen, förekom redan tidigt även för cembalon (Kielflügel). Flygelhorn (ty. Flügelhorn), det ur signalhornet uppkomna bleckblås-instrumentet med 3 ventiler. F. bygges i olika storlekar, det vanligaste är kornetter i Ess och B-, althorn i Ess, tenorhorn i B. F. bygges även i tubaform ss. tenor-, baryton- och bastubor i olika storlekar och stämningar. Flykten ur seraljen se Enleve-ringen. Flöjt (it. flauto, fra. flute, eng. flute, ty. Flöte) gemensamt namn på biåsinstrument, där tonen frambringas genom att luften blåses mot en skarp kant. ”Hur detta i detalj går till är ingående undersökt men ännu icke in-vändningsfritt förklarat” (C. Sachs). F.-instrumenten kan indelas i flera underavdelningar. I konstmusiken är det emellertid endast två, som har fått större betydelse, nämligen tvärf.-en ochblockf.-en. Därtill kommer f. - s p e 1