321 Forlana—Foroni 322 domshistorisk betydelse är hans All-gemeine Geschichte der Musik (2 bd, 1788 och 1801), som behandlar musikhistorien till c:a 1500, och Über J. S. Bachs Leben, Kunst und Kunstwerke (1802, nytryck 1925). Forla'na, under 1500-talet promenaddans i två- 1. fyrtakt, under förra hälften av 1700-talet en livlig efter-dans (se D a n s p a r e t) i snabb sex-takt. Form, musikalisk, är (krasst uttryckt) den disposition, som är nödvändig för att de i det musikaliska verket ingående beståndsdelarna skall få den av tonsättaren avsedda betydelsen och verkan. All musikalisk f. går tillbaka på två grundprinciper: upprepning och kontrast, ur vilka i sin tur genom kombination (upprepning med införande av kontrasterande element) uppstår den tredje principen: variation. I praxis skiljer man mellan s m å f o r m (motiv- och periodbyggnad) och storform (upprepning, kontrast och variation mellan större musikaliska avsnitt). Storformerna kan grupperas efter olika principer: a) symmetriska och asymmetriska f.-er, b) ensatsiga och fler-satsiga (cykliska) f.-er, c) vokala och instrumentala f.-er etc. Man kan också ställa upp dem systematiskt efter grupperingen av de underordnade delarna (småform betecknas med ”små” bokstäver, storform med ”stora”), t. ex. a, a1—a2—a3... an (enkel liedform, strofvisa, variationsf.) a—-A, A—a, a—A—a (liedform med ritornell) a—x1 — a—x2 — a—x3 — etc. (fuga, concertoform) a—b, a—b—a—b etc. (tvådelad liedform, strofvisa med refräng etc.) a—B, A—B (of ullst. fr a. uvertyr, klassisk uvertyr [grave-allegro] etc.) a—b—a (enkel tredelad liedform) A—B—A (Da-capo-aria, sammansatt tredelad liedform, dansform, fransk uvertyr, sonatf.) A—B—C (fransk uvertyr [-[grave-allegro-grave],-] {+[grave- allegro-grave],+} sinfonia) A.B.C. (sinfonia, concerto, konsert, sonatcykel etc.) Jacopo Foroni. Litografi. a—b—a—c—a—etc. (rondeau, rondo) A—B—A—C—A— etc. (rondo) a—b—c—d—■ etc. (motett, ricercare, fancy, fantasi, potpurri, valscykel etc.) A. B. C. D. (svit, sonata, divertimento, sonatcykel, symfoni etc.) A. B. C. D... X (kantat, oratorium, opera etc.). — L it t.’. K. Westphal, Der Begriff der musikalischen Formen (diss. 1933), A. Halm, Von zwei Kulturen der Musik (1913), Lindfors—Moberg —Svensson, Musikens instrumentala former (1943) samt formläror av Stöhr-Gål-Orel (ty. 8 uppl., 1932), St. Krehl (Sammlung Göschen), Leichtentritt (3 uppl. 1927), Bles-singer (1926), H. Riemann (Grosse Kompositionslehre I 1902, II 1903, III 1913, Grundriss der Kompositionslehre, 7 uppl. 1922), H. Martens (Mu-sikalische Formen in historischen Reihen). Foro'ni, Jacopo Giovanni Bat-tista, 1825—58, italiensk dirigent och kompositör, verksam i Sverige, var ämnad för ämbetsmannabanan, blev emellertid först sjöofficer men fortsatte samtidigt sina från barndomen bedrivna musikaliska studier för A. Mazzuccato, reste redan före 20-års-åldern som kapellmästare i Holland, Belgien, Frankrike och Spanien och blev sedan kapellmästare i Milano, 11. — Musiklexikon.