329 Franck—Frankrike 330 sopran, tenor, bas>, orgel, harpa, vio-loncell och kontrabas (1860), pianokvintetten (1878—79), de fyra pianotriorna, programsymfonin Le sermon sur la montagne (ca 1846), den symfoniska dikten Les Éolides (1876), motetter, offertorier, duetter, terzet-ter, sånger och pianostycken. — Litt.: V. dTndy, C. F., 1’artiste et son oeuvre (16 uppl. 1930); M. Emma-nuel, C. F. (1930); R. Jardillier, La musique de chambre de C. F. (1929). Franck, Jo hann Wolfgang, ca 1641—ca 1695, sydtysk komponist, verkade 1673—76 i Ansbach som kapellmästare och operakomponist, skrev 1679—86 14 operor för Hamburg, gav offentliga konserter i London 1690—95, där han antagligen dog. Av hans många verk lever ännu hans förträffliga Geistliche Lieder (1681, 1685, 1687 och 1700, för solo med generalbas, ursprungligen 4-st. med gen.-bas), som i nytryck utkommit i flera samlingar (DTD 45), liksom en del världsliga arior. Franck, Melchior, ca 1573— 1639, sydtysk komponist, verkade först i Nurnberg och från 1603 som hovkapellmästare hos den praktälsk-ande Joh. Casimir i Koburg, efterlämnade en mängd instrumental- och vokalverk, av vilka många ha utkommit i nytryck (andliga visor och motetter i samlingar av Commer, Mauersber-ger, Jöde och hos Bärenreiter-Verlag m. fl.). — Litt.-. A. Obrist, M. F. (diss. 1892). Franckenstein, Clemens von, f. 1875, sydtysk komponist, utbildad för Thuille i München och vid Hochs konservatorium i Frankfurt (J. Knorr), blev efter vistelse i U. S. A. 1902—07 dirigent i London, senare operakapellmästare i Wiesbaden, Berlin, Wien och München, där han 1924 blev generalintendent för operan. Han har skrivit operor och annan scenmusik, sånger, kammarmusik och orkesterverk (4 orkesterrapsodier, Meyer-beervariationer op. 45, Festliclie Musik op. 35 m. m.). Frangaix [fräsä'], Jean, f. 1912, fransk kompositör, är utbildad vid konservatoriet i Paris (komp, för Na-dia *Boulanger) och har i måttfull modernistisk stil skrivit bl. a. en sin- fonietta och andra orkesterverk, 6 baletter, en pianokonsert och en conccr-tino för piano och orkester, kammarmusik, pianostycken och sånger. Franco från Köln, d. efter 1250, påvlig kaplan och protonotarie, har författat en skrift Ars cantus men-surabilis (nytryckt i Gerberts Scrip-tores III och i Coussemakers Scripto-res I), viktig för tydningen av men-suralnotskriftens rytm. Denna skrift har tidigare tillskrivits en F. från Paris, om vilken man för ögonblicket har föga kännedom. — L i 11.: H. Bes-seler i Archiv für Musikwissenschaft 7 s. 157 ff. Frankrike. Under förkristen tid verkade keltiska barder på fransk botten. Om deras sång och harpo-musik vet man emellertid föga. F. o. m. karolingiska tiden utbildades den galliska liturgiken och en speciell frankisk gregorianik utbildades i Toul och Soissons. De första teoretikerna inom det nuvarande franska området var *Hucbald och Odo av Cluny (d. 942). Ca 1150 verkade Adam de S:t Victor som sekvenskomponist, ca 1230 skrev Ludvig den heliges hovkapellmästare Julian av Speier sina rimofficier; under 1200-talet verkade även en rad teoretiker ss. Hieronimus de Moravia, Johannes de Garlandia och Johannes de Gro-cheo. Men redan ett århundrade tidigare hade den flerstämmiga konsten (se Organum) fått sin första blomstring i Paris med de båda stora mästarna Leoninus och Perotinus (se Ars a n t i q u a) samtidigt med att det liturgiska dramat odlades i den helige Martialus’ kloster i Limoges. Vid denna tid uppstod också vid hovet den tidigaste instrumentalkonsten (se Stantipes) och en tidig profan salongsmusik (Roman du fauvel). Redan under 1000-talet hade den pro-vensalska trubadurkonsten nått en hög grad av konstnärlig fulländning. Den följdes några årtionden senare av den nordfranska trovèresången, som även tog sig uttryck i en tidig sång-spelskonst hos *Adam de la Hale. 1300-talets störste mästare i F. var Guillaume de Machaut, ”den siste trubaduren”, fulländaren av Ars antiqua men samtidigt jämte Philippe de