347 Fugara—Funktion 348 Fullständig helkadens, a) i dur, b) i ren moll, c) i naturlig moll. måste alltid vara i rörelse. För att hindra modulation just vid nya stäminsatser är det därför ofta nödvändigt att låta comes undergå vissa förändringar (se notex. vid art. Comes). F.-n är symbolen för den obrutna enheten. Varje detalj har endast ett ändamål: att tjäna helheten. Detta är den principiella skillnaden mellan f.-n och den nya instrumentalmusikens former med deras starka motsättningar. Den kontrast, som dubbel- (trippel-etc.) f.-n innebär, är endast skenbar, då det ju snart visar sig, att de olika temata låter förena sig till en helhet. Det är därför ingen tillfällighet, att f.-n når sin fulländning hos högbarockens stora mästare och av senare tonsättare endast tages i bruk just med ändamålet att skapa en monumental helhet. För barockmänniskans slutna världsbild var f.-n den ideala musikaliska uttrycksformen. Med upplysningstidens nya världsåskådning förlorade den sin betydelse annat än när det gällde söka återställa en bruten helhet. Inom sonatcykeln har f.-n därför sin plats huvudsakligen i finalen (ss. ofta är fallet i Haydns ochMozarts stråkkvartetter samt hos Beethoven). Litt.: (historisk) J. Müller-Blat-tau, Grundzüge einer Gesch. der Fuge (2 uppl. 1931); E. Schwebst, Joh. Seb. Bach und die Kunst der Fuge (1931); (teoretisk) H. Riemann, Kate-chismus der Fugenkomposition (Ana-lyse des wohlt. Klaviers und der Kunst der Fuge, 3 delar 1890—91); S. Jadas-sohn, Die Lehre von Kanon und der Fuge (4 uppl. 1928); Fr. Reuter, Be-antwortung des Fugenthemas (1929); A. Gédalge, Traité de la fugue (1901, tysk uppl. 1907); C. H. Kitzon, The elements of fugal construction (1929). Fuga'ra, en flöjtartad orgelstämma. Fugato, fugaartad genomföring, som utvecklar sig fritt 1. en fuga med insprängda homofona partier. F.-n är vanliga i den franska uvertyren (den hastiga mellansatsen), i svitens gigue-final samt inom sonatcykelns satser (t. ex. i Haydns ”Lärkkvartett” sats III och IV, finalerna i Mozarts Jupi-tersymfoni och G-durkvartett, i Beet-hovens Eroicasymfoni sats 2 och i sjunde symf. sats 2). Fuge'ra, skriva i fugans stil. Fughetta (it.) liten fuga. Fullständig helkadens, den harmoniska slutfallsvändning, som utom sluttonikan även innehåller såväl sub-dominant som dominant. I motsats till de enkelsidiga kadenserna (dominant + tonika 1. subdominant -j- to-nika) klargör f. h. fullkomligt tonarten. Funèbre [fynä'br] (fra.), begravnings-; marche f., begravnings-marsch, sorgmarsch. Funktion, harmonisk, ett ackords ställning inom tonarten som tonika (T), dominant (D) 1. subdominant (S): i C-dur i a-moll Såväl dissonanser som skenkonso-nanser (parallell- och ledtonsväxlings-klanger) är att betrakta som blandningar av två 1. flera av tonartens huvudfunktioner (T, D 1. S). Sålunda