357 Förhållning—Förromantik 358 Förhållning uppstår, då en ackordton fördröjes och ligger kvar in i nästa ackord, där den bildar “dissonans. I motsats till andra “melodiska dissonanser uppträder alltså f. på betonad taktdel och upplöser sig på obetonad (se notex. a). Upplösningen sker i regel stegvis men kan i undantagsfall även ske indirekt, över en ackordton (notex. c) 1. över en “växelton (notex. d). I sträng kontrapunktisk stil skall den förberedande tonen vara längre än f.-en (notex. a—e), i friare stil kan den vara lika lång 1. kortare (notex. f och g) 1.1, o. m. saknas helt och hållet (notex. h och i). Denna oegentliga f. kallas stundom även tung växelton 1. språngton. I sträng stil får icke upp-lösningstonen förekomma samtidigt med f. i annan stämma än basen. Genom att f. oftast uppträder på betonad taktdel framträder dess disso-nanta karaktär starkare än hos t. ex. genomgångs- och växelton. F. har därför ända sedan tredje nederländska skolan under 1500-talet ofta använts som “uttrycksdissonans. Förkortningar i notskriften: Förminskade intervaller är sådana, som är ett kromatiskt halvtons-steg mindre än rena och små. F. i. blir vid omvändning överstigande, t. ex. förminskad kvint + överstigande kvart = ren oktav. Förminskat septimackord kallas sådan ackordbildning, som är sammansatt av tre små terser, t. ex. h-d-f-ass. F. s. förekommer oftast ss. “växel-dominant. Genom sin mångtydighet — det “tempererade tonsystemet har endast tre förminskade s. — har f. s. fått stor betydelse ss. omtydnings-ackord vid “modulation. Förromantik, i musiken de under rokokons tidevarv uppstående stilarter, som förband barocken med romantiken. F. innefattar den ur den galanta och känslosamma stilen framvuxna nya instrumentalstilen (Mann-heimskolan, Bachs söner och fransk instrumentalmusik efter Rameau) samt på operans område Gluck (fr. o. m. Orfeo och den under hans inflytande stående skräck- och revolutions-operan samt de franska buffonisterna). Förh&llningar.