359 Förslag—Förster 360 Sin konstnärliga höjdpunkt fick emellertid f.-en i den wienklassiska stilen. Större betydelse för den egentliga romantiken fick emellertid sådana — som skapande musiker numera glömda —- företrädare för den musikaliska Sturm und Drang som abbé Vogler, Salieri i Wien, Lesueur och Schobert, som genom experiment skapade romantikens uttrycksmedel men knappast hade möjlighet att själva på ett konstnärligt värdigt sätt fullfölja sina idéer. Förslag (it. appoggiatura), den vanligaste prydnadston en, bestående av en före huvudtonen inskjuten (dia-tonisk 1. kromatisk) växelton, stundom även på större ackordeget intervall. Man skiljer mellan obetonade och betonade f., de förstnämnda inträder före taktslaget, de senare på taktslaget. Obetonat f. är alltid kort, betonat f. kan vara kort, halvlångt 1. långt. Reglerna för när man skall använda de olika formerna av f. är mycket svävande och tycks ha växlat från tid till tid och tydligen även från plats till plats. Ej ens regeln, att genomstruken f.-s-not skall vara kort och icke genomstruken lång, är hållbar, då vissa tonsättare under barocken och förromantiken alltid an vände genomstruken not även då de menade långt f. och tvärtom. Ungefär’ fr. o. m. Beethoven utskrives alla långa f., även i praktiska upplagor av gammal musik. Förster, Joseph Bohuslav, f. 1859, tjeckisk komponist, studerade vid konservatoriet i Prag, verkade från 1892 i Hamburg och från 1903 i Wien, blev 1918 kompositionslärare vid det statliga konservatoriet i Praha, 1920 professor och 1922 rektor vid samma institution. Hans stil är nationellt romantisk, dock delvis med impressionistiska och expressionistiska uttrycksmedel. Han har skrivit orkesterverk (4 symfonier, symfoniska dikter, sviter, slavisk fantasi m. m.), 7 tjeckiska operor, körverk med orkester och a cappella samt kammarmusik (stråkkvartetter, pianotrior, blåsarkvintett, sonater m. m.), violinkonsert, pianostycken, sånger o. a. Förster, Kaspar jun., 1617— 1673, tysk komponist, var medlem av hovkapellet i Warszawa till ca 1652, var senare kapellmästare vid Maria-kyrkan i Danzig, verkade vid flera tillfällen i Italien, blev 1660 hovkapellmästare i Köpenhamn och hade senare anställningar i Dresden, Ham a) Korta förslag; b) långa förslag.