363 Gade 364 Niels Wilhelm Gade. C. von Winterfeld, Joli. Gabrieli und seine Zeitalter (1834); stilkritiskt har han behandlats av H. Leichtentritt i Geschichte der Motette, G. A. Ritters Geschichte der Orgelspiels och O. Kin-keldeys Orgel und Klavier m. fl. avhandlingar. Gade, Niels Wilhelm, f. 22/2 1817, d. 21/12 1890, dansk tonsättare, fick som son till en instrumentmakare redan under barnaåren undervisning i violinspelning, framträdde 1832 som violinvirtuos (konserterade 1838 i Stockholm), var från 1838 lärjunge till A. P. Berggreen i Köpenhamn i komposition, fick 1839 i uppdrag av det Kongelige Theater i Köpenhamn att skriva melodramatisk musik till Oehlenschlägers Aladdin och skrev 1840 delvis musiken till baletten Fæd-relandets Muser. 1841 slog han igenom som tonsättare, då han förvärvade Musikföreningens pris genom sin uvertyr Efterklang af Ossian (bland prisdomarna var även Spohr). 1843 fick han sin första symfoni (c-moll) framförd av Gewandhausorkestern i Leipzig under ledning av Mendels-sohn, som intresserade sig för den unge dansken. Äret därpå reste G. med statsstipendium till Leipzig, anställdes som lärare vid konservatoriet och dirigerade nu själv sin symfoni och blev (efter ett besök i Italien) säsongen 1844—45 Mendelssohns vikarie som dirigent vid Gewandhaus, där han 1847—48 anställdes som ordinarie orkesterledare. På grund av de politiska oroligheterna 1848 och dansk-tyska kriget måste G. återvända till Köpenhamn, som han sedan lämnade endast för konsertresor (1853 gästdirigent vid Gewandhaus, 1873 vid musikfesten i Birmingham, som han även besökte 1882). I Köpenhamn blev han 1849 medlem av Musikföreningens styrelse, dess dirigent 1850, 1851 organist vid Garnisonskyrkan och från 1858 vid Holmens kyrka. 1862 var han under 3 månader kapellmästare vid det Kongelige Theater och 1865 blev han lärare och direktör vid konservatoriet. G. rönte stort erkännande av sin samtid, fick mottaga hedersbetygelser av danska och utländska sällskap (blev bl. a. 1857 ledamot av Musikaliska akademin i Stockholm och 1872 riddare av Nordstjärne-orden, 1879 hedersdoktor vid universitetet i Köpenhamn m. m.). — Formellt står G. under direkt inflytande av Mendelssohn och Schumann, vilken senare han i tekniskt avseende överträffar vid behandlingen av de stora formerna. Men han blev också skaparen av en nationell dansk instrumentalstil, som fick stort inflytande på hela den nordiska romantiken, ej minst den svenska (Norman, Dente, Rubensohn, J. A. Hägg m. fl.). Den danska musiken har efter Gades död fått andra etiska ideal, kärvare och djärvare, och G. har därför åtminstone för tillfället kommit i bakgrunden. Trots sin vekhet framstår han dock som en monumentalfigur i den nordiska musikhistorien, och med säkerhet kommer de bästa av hans verk att en gång uppleva en renässans. — Han har komponerat orkesterverk, däribland 8 symfonier (I c-moll op. 5, II E-dur op. 10, III a-moll op. 15, IV B-dur op. 20, V d-moll op. 25, VI g-moll op. 32, VII F-dur op. 45 och VIII h-moll op. 47), 7 uvertyrer (Efterklang af Ossian op. 1, 1 höglandet op. 7, C-dur op. 14, Hamlet op. 37, Michel Angelo op. 39, Mariotta och Mellem fjeldene), sviter m. m., en violinkonsert op. 56, kammarmusik (stråkkvintett e-moll op. 8, stråksextett op. 44,