365 Gaillarde—Garaguly 366 stråkoktett F-dur op. 17, pianotrio F-dur op. 42, 4 violinsonater samt smärre stycken för olika besättningar), verk för piano (däribland en sonat e-moll op. 28), 3 orgelstycken op. 22 och talrika tillfällighetskomposi-tioner; bland hans många verk för soli, kör och orkester må här nämnas kantaterna Comala op. 12 (1846), Vårfantasi op. 23 (1852), Elverskud op. 30 (1853), Vårbudskap op. 35 (1858), Den hellige Nat op. 40 (1861), Ved Solnedgång op. 46 (1865), Kala-nus op. 48 (1869), Sion op. 49 (1874), Korsfarerne op. 50 (1866), Psyche op. 60 (1882), Baldurs Drøm (1858), f. f. g. 1897) samt operan Mariotta (f. f. g. 1850). — Litt.: biografier av hans dotter Dagmar G., N. W. G., Aufzeich-nungen und Briefe (2 uppl. 1912), Ch. Kjerulf, N. W. G. (da. 1917) och Will. Behrend, G. (da. 1917). Gaillarde [gajaTrd] (fra.), Gag-liarda (it.), springdans i snabb tre-takt, efterdans till *pavane, av vilken den utgjorde en variation. G. intog en viktig plats i den tidigaste sviten, varifrån dansparet pavane-g. under 1600-talets lopp undanträngdes av paret allemande-courante. Gaio (it.) glatt, muntert. Galant stil, det för den musikaliska rokokon karakteristiska tonspråk, som utmärkes av en med prydnader smyckad melodik, homofon faktur och symmetrisk satsbyggnad. Den g.-a s.-en kan ledas tillbaka till de engelska virginalisterna vid 1600-talets början men även till bel cantots och sångarvirtuositetens koloratur. Sin konstnärliga höjdpunkt når den hos de franska clavecinisterna omkr. 1700 (Fr. Couperin, Rameau m. fl.) och blir under 1730- och 1740-talen ett viktigt inslag i den nya instrumentalmusiken. Galile'i, Vincenzo, 1533—1591, italiensk kompositör (fader till den berömde astronomen), var medlem av Cameratan i Florens och hörde till skaparna av den med instrument ackompanjerade monodin. Han komponerade till Dantes text Ugolinos klagan och brottstycken ur Jeremias klagovisor, gav även ut en luttabula-tur (1563) och en lärobok med lutarrangemang (1563), därur i nytryck Carl Garaguly. 3 ricercarer utgivna av Kinkeldey. Ett viktigt dokument för monodins utforskning är hans skrift Dialogo della musica antica e della moderna (1581) och en mot *Zarlino riktad stridsskrift (1589). — Litt.: A. Bonaventura, Prefazione ai madrigali di V. G. (1930). Gamba (it., ”knä”), förkortning för viola da g., ”knäviola”, violfamiljens tenorform. Gamélan, en relativt högt utvecklad infödingsorkester i malajiska arkipelagen med *klockor, *xylofoner och andra slaginstrument. — Litt.: C. Sachs, Handbuch der Musikinstru-mente (2 uppl. 1930, s. 21). Ganne [gann], Louis Gaston, 1862—1923, fransk kompositör av populärmusik, var elev av Dubois och Franck vid konservatoriet i Paris, skrev en rad komiska operor, operetter och en balett. Av operetterna gjorde Gycklarbandet (Les saltimbanques, Paris 1899) på sin tid lycka även i Sverige. För eftervärlden är han mest känd för sina sentimentala karaktärs-stycken (Extase m. fl.) och sina flotta marscher (Le père de la victoire, La hussarde m. fl.). Ga'raguly f-goj], C a r 1, f. i Budapest 28/12 1900, violinist och dirigent, framträdde som underbarn redan vid sex år och företog tre år därefter omfattande turnéer i Central