367 Garcia—Gehrmans musikförlag, Carl 368 europa. Han studerade violinspelning för *Hubay vid statsakademin i Budapest och från 1917 vid musikhögskolan i Berlin för Marteau samt teori för Max *Trapp. Samtidigt fungerade han som tredje konsertmästare vid Berliner Philharmonie, var senare konservatorielärare i Arad (Sieben-bürgen) och företog framgångsrika konsertresor, även i Skandinavien. 1923—30 var han förste konsertmästare vid Göteborgs orkesterförening och från 1930 andre konsertmästare vid konsertföreningen i Stockholm. Han var dessutom under Göteborgs-åren primarie i Göteborgskvartetten och bildade i Stockholm en egen kvartettensemble. Efter att ha framträtt som gästdirigent vid konsertföreningen våren 1940 blev han t. f. dirigent 1941 och ordinarie 1942. Redan tidigare hade han ofta gasterat vid orkesterföreningar i landsorten. G. är en universell violinist, temperaments-full, med säker teknik och en repertoar, som omfattar snart sagt hela violinlitteraturen. Som dirigent har han haft stora framgångar särskilt med verk av samtida komponister (Sjostakovitj, Kodaly). Garcia [-pia], Manuel, 1805—-1906 (!), spanskfödd sångpedagog, framträdde först som operasångare (bas), var från 1829 sin tids mest ansedde sånglärare (bl. a. till Jenny *Lind), blev 1847 professor vid konservatoriet i Paris, verkade från 1850 vid Royal Academy of Music i London, uppfann 1855 struphuvudsspegeln (la-ryngoskopet) och belönades därför med hedersdoktorat vid medicinska fakulteten i Königsberg. Han skrev Mémoire sur la voix humaine (1840) och Traité complet du chant (1847). — Litt.: St. Mackinlay, The life of G. (1908), R. Lach, M. G. und die Erfindung des Kehlkopfspiegels (i Wiener Medizi-nische Wochenschrift, 1927 nr 34), J. M. Levien, The G.-Family (1932). — Angående familjen G. se vidare Viar-dot-G. Gaviniès [-ä's], Pierre, 1726—-1800, fransk violinist, var en av sin tids största virtuoser och var från 1796 violinprofessor vid konservatoriet i Paris. Av hans talrika verk för violin (sonater, konserter, triosonater m. m.) har ännu hans 24 Exercices (Matinées) pour le violon stor violin-pedagogisk betydelse. — L i 11.: L. de la Laurencie, G. et son temps (Revue musicale III, 4, 1922). Gavott (fra. gavotte, it. gavotta), värdig dans i alla brevetakt och oftast en halv takts upptakt (varigenom den musikaliskt skiljer sig från *bourrée, som har en 1/4-dels upptakt), är känd sedan 1500-talet och förekommer fr. o. m. Lully ofta i sviten (mellan sarabanden och den avslutande gigan). J. S. Baoh, Gavott ur E-dur-partita för soloviolin. Gedackt (ty.), ”täckt” orgelpipa, en pipa som är sluten i ena änden, varigenom tonhöjden blir en oktav lägre än med en öppen pipa av samma längd. En g. saknar liksom klarinetten de jämna övertonerna. G-dur, tonart med g som "'grundton och G-durklangen (g-h-d) som *tonika med ett # (för f) vid klaven. Den rena G-durskalan består av tonerna g-a-h-c-d-e-fiss-/g- etc. Gehrman, Georg Andreas, 1806 —1876, dansk-svensk violoncellist, var 1827—38 och 1849—51 anställd vid hovkapellet i Stockholm, verkade under mellantiden i Norge (stiftade 1847 i Kristiania Filharmoniska sällskapet, vars dirigent han blev), företog från 1851 vidsträckta konsertresor, bl. a. i Finland och Ryssland och blev 1867 lärare i violoncellspelning vid konservatoriet i Stockholm, där han ofta framträdde som solist och kammarmusikspelare. Gehrmans musikförlag, Carl, började sin verksamhet 1893. Förlagets grundare, Carl Gehrman (f. 13/5 1867), hade redan då i fyra år lett musikhandeln Gehrman & Co., som 1889 övertagit Julius Bagges femton år äldre musikhandel. En av Julius Bagge och sedermera av dennes änka bedriven musikförlagsrörelse uppgick i C. G. M. Är 1930 lämnade C. G. förlaget, som överläts på A.-B. C. G. M. med direktör Einar Rosenborg (f. 1882) som huvudintressent och ledare.