381 Gille—Gitarr 382 Gille, Jacob Edvard, 1814—1880, tonsättare, ämbetsman vid auktionsverket (pensionerades 1876), var som musiker autodidakt men ”trakterade med skicklighet flera instrument”, verkade under en följd av år som kantor i katolska kyrkan i Stockholm och som biträdande kapellmästare vid Mindre Teatern. Han komponerade i klassicistisk stil 9 mässor, ett Stabat mater och annan kyrkomusik, flera operor och musikinlägg i andra skådespel, 5 symfonier, konsertuvertyr och andra orkesterverk, kammarmusik (5 stråkkvartetter, 4 pianotrior, 2 stråktrior, 5 duetter för piano och violin m. m.), smärre verk för olika besättningar samt sånger. Han skrev också en Kompositions- och harmonilära (2 dir), violinskola efter Rode, Kreutzer m. fl. och violoncellskola efter Dozauer Merk m. fl. — L i 11.: SMT 1/11 1881 och 3/4 1888. Gille-Rybrant, Carin Ingegärd, f. 28/1 1918, pianist, var vid konservatoriet i Stockholm elev till Olof Wi-bergh och Sven Brandel och debuterade som solist med konsertföreningen i Stockholm. Hon har även varit solist med flera av landsortens orkesterföreningar, framträtt i radio (även från Köpenhamn) och gav 1932 egen pianoafton i Stockholm. Hon är gift med Stig By b r a n t. Gillet på Solhaug (Gildet paa Sol-haug), opera av W. Stenhammar, texten av Henrik Ibsen (sv. övers, av Sigrid Elmblad), uppf. f. f. g. i Stuttgart april 1899, i Stockholm 31/10 1902. Gioco'nda, opera av Ponchielli, texten av Tobia Gorrio (sv. övers, av Ernst Lundqvist), uppf. f. f. g. i Milano 8/4 1876, i Stockholm 10/3 1892. Giocoso [djåkå'så] (it.) glatt, muntert. Giordano [djårda'nå], Umberto, f. 1867, italiensk operakompositör i veristisk stil, studerade för Foggia i Neapel, har skrivit ett tiotal operor, däribland * Andrea Chenier (1896), Madame Sans-Géne (1915), Feodora (1898), Siberia (1903) och La cena delle beffe (1924), orkesterverk m. m. G. har utgivit Beethovens symfonier i enhetspartitur (utan transponerande notering, ”notazione asuoni reali”) hos Ricordi. — Lit t.: Galli, Macchi och Paribeni, U. G. (it. 1915). Giss, den med ett kromatiskt *halv-tonssteg höjda tonen g, vid *tempere-rad stämning samma ton som *ass, vid pythagoreisk stämning 24 *Cent, d. v. s. ca 1/4 halvtonssteg, högre. Giss-dur saknar praktisk betydelse som tonart och förekommer endast ss. tillfällig utvikning från andra tonarter och då oftast enharmoniskt förväxlad till Ass-dur. Däremot förekommer Giss-durklangen t. ex. ss. dominantklang i ciss-moll. Giss-moll, tonart med giss som grundton och giss-mollklangen som tonika samt fem korsförtecken (för f, c, g, d, a) vid klaven. Giss-moll-skalan består av tonerna giss-aiss-h-ciss-diss-e (iss) -fiss(iss) -/giss- etc. Gitana [djita'na] (it., ”zigeners-ka”), en zigenardans i 3/4 takt. Gitarr (it. chitarra, spa. guitarra av gr. kithara), det populära knäppinstrumentet med sarger (i motsats till hos *lutorna), lock och botten flata (bottnen möjligen lätt välvd), har numera stämningen uppifrån räknat el, h, g, d, A, E och noteras i vio-linklav på ett system oktaven högre än den klingar (15- och 1600-talen noterade med g.-tabulatur). G. torde genom morerna ha kommit till Spanien under medeltiden och spridde sig därifrån till Italien och det övriga Europa. Den har särskilt i Spanien varit och är fortfarande ett aristokratiskt soloinstrument (med utomordentliga virtuoser som Tarega, Llobet och *Segovia), var hos oss länge huvudsakligen ett folkligt ackompanje-mangsinstrument (t. ex. inom fräls-ningsarmén) och noteras som sådan med en speciell ackordskrift. I jazz-och särskilt i tangoorkestrar spelar den numera en viktig roll, liksom hawaiig.-n, som knäppes med ett plektron på högt lagda stålsträngar, varvid strängarna förkortas icke genom tryckning med fingertopparna mot gripbrädan utan medelst ett löst stålstall, som föres utefter strängarna med vänster hand. — Li 11.: J. Zuth, Das künstlerische G.-spiel (1930) och Handbuch der Laute und G:e (1926 ff.); D. Fryklujjd, Bidrag till gitarris-