Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gitarrtabulaturen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383
Gitarrtabulaturen—Glass
384
Gitarrspelare. Målning av Watteau. Metropolitan Museum, N. Y.
skall klinga g1. Den
står i regel på fjärde
raden uppifrån
räknat (violinklav, a),
under 1600-och
1700-talen ofta på
understa raden (fransk
g-, b).
tiken (STM årg. 9 1927); Herman
Leeb, Anfängerschule für G:e; S.
Léo-nardi, Méthode pour g. liawaienne
(1930); G. Monzino, Metodo facile
per chitarra (1930).
Gitarrtabulaturen sammanföll
från början med luttabulaturerna.
Vid början av 1600-talet infördes
emellertid ett särskilt
betecknings-system, ett slags ackordskrift,
vartill man snart fogade luttabulaturens
hjälpmedel för att kunna samtidigt
uppteckna melodiska gångar.
Ackordbokstäverna ställdes då under
linjesystemet.
Giulietta, sopranparti i Offenbachs
opera *Hoffmanns äventyr.
Giusto [djo'stå] (it.) ”riktig”;
tempo giusto lagom tempo,
varken för fort 1. för långsamt.
G-k lav, den tonbokstav som anger,
att den linje på vilken klaven sättes
Glarianus,
Hein-rich Loris från
kantonen Glarus,
1488—1563,
schweizisk diktare,
historiker och
musikteoretiker, utökade de
åtta kyrkotonerna
med ytterligare fyra,
nämligen eolisk,
hy-poeolisk, jonisk och
hypojonisk (= 9—12
kyrkoton). De
jo-niska kyrkotonerna
blev
utgångspunkten för vår
durtonart, de eoliska för
vår molltonart. Sina
teorier framlade G.
i sitt verk Dodeka-
chordon (”tolvsträng”, 1547), i tysk
översättning av P. Bohn i
Publikationen der Gesellschaft för
Musik-forschung (årg. 16'—18, 1899). —
Litt.: O. Fr. Fritzsche, G. (1890).
Glasharmonika, glas spel,
instrument, där tonen frambringas
genom de hartsade fingertopparnas
friktion mot olika stämda glasskålar.
Konstnärligt användbar blev g.-n först
sedan B. Franklin 1763 hade
konstruerat sin glass chord, en
svarv-stolsliknande maskin med roterande
glasskålar. Detta instrument var
mycket uppskattat under nära ett
halvsekel, sålunda skrev både Mozart,
Beethoven och en rad mindre mästare
solo- och ensemblenummer med g. —
Litt.: C. F. Pohl, Zur Geschichte
der G. (1862).
Glass, Louis Christian August,
1864—1936, dansk tonsättare, elev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Nov 21 21:47:29 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bimuslex/0200.html