- Project Runeberg -  Bonniers illustrerade musiklexikon /
383-384

(1946) [MARC] Author: Sven E. Svensson, Erik Noreen - Tema: Reference, Music
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gitarrtabulaturen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

383 Gitarrtabulaturen—Glass 384 Gitarrspelare. Målning av Watteau. Metropolitan Museum, N. Y. skall klinga g1. Den står i regel på fjärde raden uppifrån räknat (violinklav, a), under 1600-och 1700-talen ofta på understa raden (fransk g-, b). tiken (STM årg. 9 1927); Herman Leeb, Anfängerschule für G:e; S. Léo-nardi, Méthode pour g. liawaienne (1930); G. Monzino, Metodo facile per chitarra (1930). Gitarrtabulaturen sammanföll från början med luttabulaturerna. Vid början av 1600-talet infördes emellertid ett särskilt betecknings-system, ett slags ackordskrift, vartill man snart fogade luttabulaturens hjälpmedel för att kunna samtidigt uppteckna melodiska gångar. Ackordbokstäverna ställdes då under linjesystemet. Giulietta, sopranparti i Offenbachs opera *Hoffmanns äventyr. Giusto [djo'stå] (it.) ”riktig”; tempo giusto lagom tempo, varken för fort 1. för långsamt. G-k lav, den tonbokstav som anger, att den linje på vilken klaven sättes Glarianus, Hein-rich Loris från kantonen Glarus, 1488—1563, schweizisk diktare, historiker och musikteoretiker, utökade de åtta kyrkotonerna med ytterligare fyra, nämligen eolisk, hy-poeolisk, jonisk och hypojonisk (= 9—12 kyrkoton). De jo-niska kyrkotonerna blev utgångspunkten för vår durtonart, de eoliska för vår molltonart. Sina teorier framlade G. i sitt verk Dodeka- chordon (”tolvsträng”, 1547), i tysk översättning av P. Bohn i Publikationen der Gesellschaft för Musik-forschung (årg. 16'—18, 1899). — Litt.: O. Fr. Fritzsche, G. (1890). Glasharmonika, glas spel, instrument, där tonen frambringas genom de hartsade fingertopparnas friktion mot olika stämda glasskålar. Konstnärligt användbar blev g.-n först sedan B. Franklin 1763 hade konstruerat sin glass chord, en svarv-stolsliknande maskin med roterande glasskålar. Detta instrument var mycket uppskattat under nära ett halvsekel, sålunda skrev både Mozart, Beethoven och en rad mindre mästare solo- och ensemblenummer med g. — Litt.: C. F. Pohl, Zur Geschichte der G. (1862). Glass, Louis Christian August, 1864—1936, dansk tonsättare, elev

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 21 21:47:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bimuslex/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free