Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Glazunov ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385
Glazunov
386
Glasharmonika,
till sin fader piano- och sångpedagogen
Christian Hendrik G. (1821—
93) och till N. W. *Gade, var 1915—18
dirigent för Dansk konsertforening
samt efterträdde sin fader som
direktör för det av honom grundade
konservatoriet och ledare för
musikpedagogiska föreningen i Köpenhamn. I
sina tidigaste verk står han under
inflytande av Bruckner och César
Franck men fick i sina senare verk
en allt starkare nationell inriktning.
Av hans 6 symfonier har särskilt nr 5
Sinfonia svastica C-dur op. 59 vunnit
uppskattning även i utlandet. För
orkester har han vidare skrivit 2 sviter,
uvertyrerna En folkefiende och
Danmark samt en fantasi för piano och
orkester och en oboekonsert. Av hans
kammarmusik må nämnas 4
stråkkvartetter, stråksextett op. 15 och
pianokvintett op. 35. Han har även
skrivit en balett Artemis (1917),
talrika pianostycken och sånger.
Glazu'nov (fra. Glazounow),
Alexander Konstantinovitj, 1865—1936,
rysk kompositör, lärde komposition
för Rimskij-Korsakov i Petersburg,
skrev redan vid 16 år sin första
symfoni (uppf. f. f. g. 1882 av Balakirev
och 1884 hos Liszt i Weimar), blev
1899 professor i instrumentation vid
konservatoriet i Petersburg, för
vilken läroanstalt han 1905 blev
direktör. Han var även medlem av
direktionen för kejs. ryska
musiksällskapet. Utgången från den nyryska
skolan intog G. en relativt moderat
hållning till den nationella ryska stilen
och anslöt sig huvudsakligen till
samma ”europeiska” riktning inom
rysk musik som tidigare Rubinstein
och Tjajkovskij 1. senare
Rachmani-nov. Ganska träffande har han
karakteriserats som en rysk Brahms. Han
har i själva verket flera egenskaper
gemensamma med denne: den
utpräglade formkänslan, innerligheten och
den mörka glöden i harmonik och
instrumentation. Han skrev för orkester
8 symfonier (1 E-dur, 1882, 2
fiss-moll, 1886, 3 D-dur, 1890, 4 Ess-dur,
1894, 5 B-dur, 1896, 6 c-moll, 1897,
7 F-dur, 1901, 8 Ess-dur, 1912), 5
sviter, 6 uvertyrer, 2 serenader, 1
symfonisk dikt och en rad smärre stycken,
1 violinkonsert a-moll op. 82, 2
pianokonserter (op. 92 och 100), 7
stråkkvartetter (op. 1, 10, 26, 64, 70, 106,
107), stråkkvintett op. 39, kvartett
för bleckblåsare op. 38, solostycken
för piano, violin, violoncell, valthorn
13. — Musiklexikon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Nov 21 21:47:29 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bimuslex/0201.html