403 Gram—Granados y Campina 404 serterade 1900—15 i England, Australien, Nya Zeeland, Sydafrika och Skandinavien och stod i personlig förbindelse med Grieg, vars exempel drev honom att i sina kompositioner utnyttja engelsk, walesisk och irländsk folkmusik. I denna anda och mot bakgrunden av en impressionistisk har-monik har han skrivit talrika parafraser (oftast för kammarmusikaliska besättningar) ss. Molly on the shore, Walking tune, My Robin, Mock Morris och Shepherd’s hey. — Litt.: D. C. Parker, P. G. (New York 1918); Cyril Scott, P. G. (Musical Quarterly, II s. 425 ff.). Gram [-mm], Peder, f. 25/11 1881, dansk tonsättare, studerade efter studentexamen musik vid konservatoriet i Leipzig, där Krehl, Sitt och Nikisch var hans lärare (fick Ni-kischpriset 1907), dirigerade 1908— 13 symfonikonserter i Köpenhamn (1914 även i Berlin), tilldelades 1912 Anckerstipendiet och var från 1918 dirigent för Dansk Koncertforening. Han har även varit mycket verksam som organisatör inom danskt musikliv (ordförande i Dansk Tonekunstner-forening, Dansk Komponist-Forening, Samfundet til Udgivelse af dansk Musik, Koda, Nordisk Union for Kompo-nistrættigheder, Dansk-finsk Förening m. m.) men lämnade dessa uppdrag, då han 1937 blev musikchef i Stats-radiofonien. ”Som tonsättare har G. gjort många bestående insatser. Hans musik äger både djup och finess och han är lika självständig som form-säker. Bland hans mera kända verk bör nämnas två symfonier, tre uvertyrar, Avalon för sopran och orkester, Poème lyrique, en violinkonsert, en violinromans, en rad kammarmusikverk och sånger. Framför allt på symfoniskt och kammarmusikaliskt område har han hävdat sin egenart, som är av en behärskat nordisk karaktär” (Sten Broman i Röster i Radio). Grammofon. I motsats till fono-grafen (med rullar)1, som redan tidigt användes för vetenskapliga (folkloris-tiska, filologiska etc.) 1. praktiska (diktafon) ändamål var g.-en länge en leksak avsedd att roa små och stora barn. Dock synes redan tidigt vissa g.-firmor ha anat den kommande ut vecklingen och låtit upptaga inspelningar av flera av sin samtids märkligaste musiker och sångare (Joachim, Sarasate, Grieg, Jan de Reszke, Ca-ruso m. fl.). Först genom kombinationen av radioförstärkaren och en del andra förbättringar i samband därmed fick emellertid g.-en för mindre än tjugufem år sedan den tekniska kapacitet, vilken gjorde det möjligt återge röstens 1. instrumentets övertoner, som ger tonen dess lyster. Under de sista årtiondena har g.-en utom som ersättning för ”levande musik” blivit ett synnerligen viktigt musikpedago-giskt hjälpmedel. Därtill kommer den ytterst viktiga roll de grammofonarkiv, som i våra dagar lägges upp såväl av allmänna institutioner som enskilda personer, kommer att få för den framtida musikforskningen, då snart sagt alla av samtidens mera betydande sångare, instrumentalister och dirigenter har gjort g.-inspel-ningar. Grana'dos, E du ar do, f. 28/7 1894, spansk kompositör (son till En-rique G. y Campina), studerade komposition vid sin faders konservatorium i Barcelona, senare hos C. del Oampo i Madrid, var 6 år pianolärare vid ovannämnda konservatorium och 1916—19 dess direktör, har gästdiri-gerat i Spanien och Frankrike med sin faders och sina egna verk (zarzue-las, musik till en katalonisk översättning av Iphigenia i Tauris, kammarmusik, violinstycken och sånger). Grana'dos y Campkna, En-rique, 1867—1916 (omkom vid en fartygskatastrof i Engelska kanalen), spansk pianist och kompositör, studerade för Pujol och Pedrell samt 1887 för Charles de Bériot jun. i Paris, konserterade tillsammans med Thi-baut, Manén och Casals till 1901, då han grundade ett konservatorium i Barcelona. Han har i nationell stil och med en impressionistisk, ofta raffinerad harmonik skrivit operor och annan scenmusik, symfoniska dikter, sånger med piano (Tonadillas och Canciones amatorias till texter av Apeles Mestres)', kammarmusik och pianostycken (Danzas espanolas, Can-tos de la juventud, Goyescas [utarbetad till en opera i New York 1916],