455 Hartmann—Hasse 456 Peter Hartmann. Johann Ernst H. (1726—1793), som 1767 invandrade till Danmark, där han blev violinist i Det kongelige Kapel. Han ansågs vara en framstående solist på sitt instrument, komponerade triosonater och annan kammarmusik, sångspelen Balders Dgd (1779) och Fiskerne (1780), kantater m. m. Han var tidigare även ansedd som skapare av den danska kungssången (Kong Christian stod ved højen Mast), vilket dock numera betvivlas (jfr Torben Krogh i Dansk Musiktidsskrift, år g. 17 1942 nr 2—3). -— Av J. E. H:s två söner blev den äldste Johann Ernst H. (1770—• 1844) organist i Köpenhamn och senare domkyrkokantor i Roskilde, den yngreAugustWilhelmH. (1775 —1850) violinist i Det kongelige Kapel och kantor vid garnisonskyrkan i Köpenhamn. A. W. H: s son var J o -han Peter EmiliusH. (se denne), som hade tre barn: Emil H. (1836—98), som blev organist och tonsättare (2 symfonier, symfoniska dikter, uvertyrer och andra orkesterverk, konserter för violin och för vio-loncell, kammarmusik för olika besättningar, pianostycken, sånger och manskvartetter samt 3 operor och annan scenmusik) och döttrarna S o f i e och C 1 a r a, av vilka den förra blev gift med N. W. Gade och den senare med A. H. Winding. — L i t t.: biografi över Emil H. i SMT 1898 nr 14. Jfr även T. Norlinds Allmänt musiklexikon och Panum-Be-rend, Illustreret Musiklexikon. Hartmann, Johan Peter Emi-lius, 1805—1900, dansk tonsättare, var elev till sin fader (August Wilhelm H.) men bedrev samtidigt studier vid latinskola och universitetet i Köpenhamn (cand. jur. 1827), efterträdde 1824 sin fader som organist vid garnisonskyrkan, blev 1827 lärare vid Sibonis konservatorium och var från 1828 under 42 år sekreterare vid borgarbeväpningen. 1843 blev han organist i Frue Kirke, samma år dirigent för studentsångföreningen och 1867 en av ledarna för det nygrundade danska statskonservatoriet. 1849 fick han professors namn och 1874 blev han hedersdoktor vid universitetet i Köpenhamn. — H. var den förste företrädaren i Danmark för den nationella romantiken, som dock gjorde sig relativt sent gällande i hans verk. I motsats till Gade hade han tagit mindre intryck av Men-delssohn och Schumann än av Spohr (som han tillägnade sin första symfoni). Bland hans kompositioner må nämnas operorna Ravnen (1832), Kor-sarerne (1835) och Liden Kirsten (H. C. Andersen, 1846), baletterna Val-kyrien (1861) och Trymskviden (1868) samt andra akten till Et Folkesagn, scenmusik till Oehlen-schlägers Olaf den Heilige (1838), Hakon Jarl (1844) och Yrsa (1883) m. m., melodramen De gyldene Horne (1932), kantater (Dryadens Bryllup, samt till en rad jubel- och sorgefes-ter) och andra verk för soli, kör och orkester (Foran Sydens Kloster för soli, damkör, piano, klarinetter, fa-gotter och horn), talrika andliga och världsliga sånger (till texter av Grundtvig, Ingemann, Heiberg m. fl.), symfoni g-moll (f.f.g. i Kassel 1838), 2 pianosonater, en violinsonat, en flöjtsonat, pianostycken m. m. ■— Litt.: N. Hammerich, J. P. E. H. (da. 1916), W. Behrend, J. P. E. H. (1895 och 1918). Hasse, Johann Adolf, 1699— 1783, sachsisk operakomponist, började sin bana som operatenor i Hamburg 1718, verkade från 1721 i