457 Hasse—Hassler 458 Braunschweig, där han även debuterade som komponist, studerade från 1722 i Neapel hos Porpora och Al. Scarlatti, blev under de följande åren snabbt ryktbar som operakomponist med vedernamnet ”sachsaren” (Il sassone), blev 1727 kapellmästare i Venedig, äktade där den berömda sångerskan Faustina *B o r do -n i, som 1731 följde honom till Dresden, dit han kallats som kapellmästare vid operan. Efter kort tid återvände han till Italien, reste därifrån till London, drog sig emellertid snart åter tillbaka till Dresden, då en konkurrens med den honom övermäktige Händel föreföll honom föga givande. 1734—56 var han åter verksam i Dresden, vistades under 7-åriga kriget huvudsakligen i Italien och bodde från 1765 i Wien tillsammans med sin maka. — För sin samtid var H. av vida större betydelse än t. ex. Bach. Han var den senneapolitanska operans otvivelaktigt största mästare och har varit av en oerhörd betydelse för yngre mästare som Gluck, jämnade vägen för den nya instrumentalstilen och gav både melodiskt och harmoniskt starka impulser åt Haydn, Mozart, ja alla de yngre wienklassiska mästarna. Han skrev mer än 80 operor, 14 oratorier (La conversione di san Agostino utg. av Schering i DTD 20), 5 te deum, talrika mässor, ett Requiem, motetter (därav 22 utgivna av C. I. Latrobe i Selection of sacred music, 1806—26) och annan kyrkomusik, kammarmusik för olika besättningar (triosonater m. m.), konserter för flöjt och för klaver, klaversonater (nytryck av Max Pauer och av R. Engländer). Dessutom har G. Göhler utgivit Zbhn ausgewählte Orchesterstücke (1904). — Litt.: R. Gerber, Der Operntypus H:s und seine textlichen Grundlagen (1925), K. Mennicke, H. als Sin-foniker (diss. 1906), W. Müller, H. als Kirchenkomponist (diss. 1910), L. Kamiensky, Die Oratorien von J. A. H. (diss. 1912). Hasse, Karl, f. 20/3 1883, tysk komponist och musikskriftställare, studerade i Leipzig musikvetenskap för Kretschmar och Riemann, teori, dirigering och orgel för *Krehl, *Ni- Johann Adolf Hasse. Miniatyr av F. Sartori-Hoffmann. Dresden. kisch och Straube samt i München för *Reger (komposition) och Mottl (dirigering), blev stadskapellmästare i Osnabrück 1910, universitetsmusik-direktor i Tübingen 1923 (hedersdoktor 1923, professor 1931). Han har komponerat orkesterverk, a-cappella-sånger (Deutsches Sanctus, Psalm nr 80, en mässa m. m.), orgelstycken, kammarmusik m. m. samt har skrivit Max Reger (1921), J. S. Bach (i Vel-hagen & Klasings Volksbücher) samt talrika uppsatser i musikteoretiska, -sociala och -historiska ämnen. Hassler, Hans Leo (von), 1564 —1612, sydtysk komponist, ”den förste store tyske mästaren”, studerade från 1584 tillsammans med Giovanni Gabrieli hos Andrea Gabrieli i Venedig, tog starka intryck av italiensk satskonst, som han förenade med sydtysk folklig melodik, blev 1585 domkyrkoorganist i Augsburg och kammarorganist hos greve Octa-vianus Fugger, ställdes 1600 i spetsen för stadspiparna i Augsburg, hade dessförinnan vistats i Prag vid Rudolf II:s hov, där han jämte sina bröder Caspar och Jacob upphöjdes i adligt stånd 1595 (från 1604 H. v o n Roseneck), blev 1602 stadskapellmästare i Nürnberg, där han sysselsatte sig med uppfinnandet av musikautomater, flyttade 1604 till Ulm och 1608 till Dresden som kurfurstlig