487 H-moll—Hoffmann 488 E. T, A. Hoffmann. Stick efter teckning av W. Hensel. rande pianist i Sverige, Finland och Danmark samt i radio. H-moll, tonart med h som *grund-ton och h-mollklangen (h-d-fiss) som Monika samt två $ (för f och c) vid klaven. H-mollskalan består av tonerna h-ciss-d-e-fiss-g(-iss)-a(-iss)-/h-etc. Hobrecht se O b r e c h t. Hoessli'n, Franz von, f. 1885, tysk dirigent, har studerat för Max Reger och Felix Mottl, var före första världskriget operadirigent i Dresden, St Gallen och 1912—14 konsertdirigent i Riga, blev 1913 generalmusikdirektor i Dessau, 1919 konsertdirigent i Lübeck, 1920 kapellmästare vid nationalteatern i Mannheim, senare vid Volksoper i Berlin, 1926 generalmusikdirektor i Elberfeld och sedan 1932 operachef i Breslau. Han har ofta gästdirigerat vid Konsertföreningen i Stockholm. Hoffmann, Ernst Theodor Am a de us (eg. Wilhelm), 1776 —1822, den store tyske romantiske diktaren, var även komponist och har som författare och som en av de tidigaste musikkritikerna haft en oerhörd betydelse för den musikaliska romantikens utveckling. Jämsides med skolstudierna i sin födelsestad Kö-nigsberg och som jur. stud, i Berlin studerade han ivrigt musik. Som komponist var han elev till Reichardt. Han blev ämbetsman i Posen; som straff för sina elaka karikatyrer av överordnade blev han emellertid förflyttad till Plock, senare till Warszawa, där han från 1803 dirigerade symfonikonserter. 1806 förlorade han genom Preussens sammanbrott sina anställningar, blev 1808 operakapellmästare i Bamberg, från 1813 i Leipzig och Dresden. 1816 blev han kammarrättsråd i Berlin. — Som komponist är han (trots sina romantiska ideal) ingen nydanare. Hans instrumentalkompositioner står under inflytande av Ph. Em. Bach, Mozart och den tidige Beethoven, varjämte han med sin stil införlivat romantiska historicismer från Palestrina och Lotti. Av musikhistorisk betydelse (som föregångare till Spohr, Weber och Marschner) är emellertid hans operor, särskilt Undine (1813—14, f. f. g. 1816 i Berlin, nyuppf. i Aachen 1922 och i Leipzig 1933—34). — Vida större än som komponist blev dock hans betydelse som musikskribent. I sina kritiska uppsatser visar han inte blott en ovanlig behärskning utav de verk han hade att bedöma utan också förebildlig oväld och framsynthet. Hans omdömen t. ex. om vissa verk av Beethoven håller måttet även i vårt historiska perspektiv. De flesta av hans recensioner ingick i Rochlitz’ Allgemeine musikalische Zeitung. Han blev som kritiker en föregångare till Rochlitz, Schumann (som dock var betydligt mera subjektiv än H.), F. Hiller och svenskar som L. Norman och Ad. Lindgren. — H. är förebilden för Offenbachs textförfattare i hans romantiska opera Hoffmanns äventyr och hans alter ego Kapell-meister Kreisler är personen bakom Schumanns Kreisleriana. — Litt. (endast musikalisk): E. Kroll, E. T. A. H. (1923); C. Schaeffer, Die Be-deutung des Musikalischen und Aku-stischen inH:s literarischen Schaffen (diss. 1909); E. Glöckner, Studien zur romantischen Psychologie der Musik, besonders in E. T. A. H:s Schriften (diss. 1909); K. Schönherr, Die Be-deutung für die Entwickelung des musikalischen Gefühls in der franzö-sischen Romantik (diss. 1930); H. von Wolzogen, E. T. A. H., der deutsche