489 Hoffmanns sagor—Honegger 490 Geisterseher (i R. Strauss’ Musik, 1922). Hoffmanns sagor (Les contes d’Hoffmann), opera av Offenbach, texten av Jules Barbier (sv. övers, av Ernst Wallmark, från 1912 av Emil Grandinson under titeln Hoffmanns äventyr), uppf. f. f. g. i Paris 10/2 1881, i Stockholm 17/5 1889, 1/1 1944 spelad 158 ggr i Stockholm. Hofhaimer, Paul, 1459—1537, sydtysk organist, var anställd vid kej-sar Fredrik III:s hov i Graz, blev 1479 hovorganist hos ärkehertig Siegmund av Tyrolen i Innsbruck, vars hovkapell 1490 övertogs av kejsar Maximilian I. Denna tjänst tillät honom att uppehålla en rad andra engagemang, t. ex. hos Fredrik den vise i München, han var 1507—18 lärare i Augsburg, där han också tjänstgjorde som organist vid Sankta Anna, dubbades 1515 till riddare av konung Ladis-laus av Ungern i Wien, där han adlades av kejsaren. Från 1519 var han domkyrkoorganist i Salzburg. H. betraktades som sin tids störste organist. Hans elever var spridda över hela Europa. Den ende i hela musikhistorien som kan jämföras med honom som lärare för sitt instrument är Swelinck i Amsterdam 100 är senare. Som tonsättare har han ännu betydelse genom sina lieder, av vilka flera har utkommit i nytryck i Fritz Jödes Chorbuch och i DTÖ, 37,2. — Litt.: H. J. Moser, P. H., Ein Lied- und Orgelmeister des deutschen Humanismus (1929), därur separat 91 Ton-setze des Kreises von P. H. Holst, Gustav (von), 1874—-1934, engelsk kompositör (enligt uppgift av svensk-baltisk härkomst), studerade från 1893 komposition för Stanford och Rockstro, blev sedan orkesterbasunist, från 1903 lärare vid olika colleges, 1919—24 kompositions-lärare vid Royal college of music, ägnade sig därefter helt åt komposition. Han var enligt den engelske musikhistorikern Dent ”en av de få engelska tonsättare, som skrev i monumentalstil”. Bland hans talrika verk, som berör snart sagt alla gängse musikaliska former, må här endast nämnas operan The perfect fool (1923), vidare Hymn of Jesus op. 37 (1917), Ode to the Death op. 38 (1919) och sviten The Planets op. 32 (1915—16). — Litt.: R. Capell, G. H., music and letters (1926—27); Louise B. M. Dyer, Music by British composers (1931). Holzbauer, Ignaz Jakob, 1711— 1783, sydtysk komponist, var från 1745 kapellmästare vid hovteatern i Wien, från 1750 hovkapellmästare i Stuttgart, från 1753 i Mannheim. H. började som operakomponist i neapo-litansk stil och hade skrivit 11 italienska operor, när han 1776 framförde sin första tyska opera Günther von Schwarzburg. I Mannheim lärde han känna den nya instrumentalstilen och blev som instrumentalkomponist en av mannheimskolans bästa symfo-niker. I nytryck har H. Riemann i DTB 15 utgivit 3 divertimenti för stråkkvintett, dessutom har en symfoni i E-dur utkommit hos Rahter (av E. Rabsch). — Litt.: Självbiografi i Cramers Magazin 1783 I, 921. Homofoni (gr. homofoni'a), hos grekerna samsjungning av två 1. flera stämmor i enklang. Hos oss betyder h. 1. h o m o f o n stil den ackordiska stil, där stämmorna saknar annan rytmisk självständighet än den som uppkommer genom melodisk och rytmisk *figurering. I sin mest utpräglade form finner vi h. i den evangeliska koralen och i den *monodiska stilen med *generalbas, *metriskt figurerad i den rena dansmusiken, mera konstfullt figurerad i den wienklassiska och romantiska stilen. Den ädlaste formen av h. förekommer i den klassiska och romantiska orkester- och kammarmusiken, där *fakturen dock ofta mer 1. mindre närmar sig ett kontrapunktiskt skrivsätt. Ho'negger, Arthur, f. 10/3 1892, schweizisk kompositör, komponerade redan i 10—12-årsåldern sonater, oratorier och operor, blev senare elev vid konservatoriet i Zürich och var från 1909 elev till Gapet, Gédalge och Wi-dor i Paris, anslöt sig tidigt till kompositörfalangen ”les six”, där han är den utan tvivel mångsidigaste och starkaste begåvningen. Hans stil är utpräglat polyfon och polytonal, den kan vara vitsig, kvick och är stundom parodisk ss. i de symfoniska dikterna Pacific 231 (1923) och Rugby (1929)