491 Hoquetus—Hovkapell 492 Arthur Honegger. och i Concertino för piano och (jazz-betonad) kammar orkester, den kan vara idyllisk (Pastorale d’été, 1920) 1. monumental ss. i oratoriet Le Roi David (1921), hans hittills märkligaste verk, där den närmar sig Hän-dels i arkitektonisk resning. F. ö. har han komponerat det bibliska dramat Judith (1925), musikdramat Antigone (texten av J. Cocteau, 1926), orkesterverk (Chant de joie, 1923, Chant de Nigamon, 1917, Horace victorieux, 1920—21, Le dit de jeux du monde, en symfoni, 1932, m. m.), scenmusik (L’impératoire auæ roches, 1927, Phèdre, 1920, båda även som orkestersviter, förspel till Shakespeares Stormen m. m.), kammarmusik (stråkkvartetter, violinsonater, violoncell-sonat, klarinettsonatin m. m.), pianostycken (Le cahier romand o. a.), sånger för en röst med instrumentensemble (Chansan de Ronsard m. m.) och med piano (till textei’ av H. C. Andersen, J. Cocteau, P. Fort etc.). Hoque'tus, Hochetus, ett från 1100-talet förekommande komposi-tionsmaner, där en 1. flera stämmor genomförde med pauser från varandra skilda kontrapunktiska figurer, troligtvis med avsikten att naturalistiskt söka härma skratt, gråt etc. Horn (it. corno), ursprungligen sådana instrument, som förfärdigades av djurhorn (vallhorn av visent, *oli-fant av elefantbetar etc.) 1. som efter- bildning av sådana (konisk borrning): jakthorn (trångmensurerade) och posthorn (vidmensurerade). Ur jakthornet utvecklade sig det runda, trångmensurerade valthornet, ur posthornet *sinkor, klaffhorn, *kometter och *bygelhom. — Lit t.-. C. Sachs, Hand-buch der Musikinstrumentenkunde (2 uppl. 1930, s. 252 ff.). Hornpipe [hå'(r)npajp], gammal engelsk dans för skalmeja; kan stå i 4-takt 1. synkoperad 3-takt. Horowitz, Vladimir, f. 1904, ryskfödd pianist, har sedan 1924 kon-serterat i Europa och U. S. A. (i Sverige upprepade gånger sedan 1932). Han är en av vår tids märkligaste pianister och behärskar sitt instruments alla stilarter från Scarlatti till Ohopin, Bach till Brahms och Liszt till modernisterna. Hot [hått] (amerik.), i jazzmusiken improvisatoriska variationer över en given melodi. Hotstil brukar man kalla den tidigare primitiva jazzstilen, som vid början av 1920-talet — åtminstone i Europa — avlöstes av den europeiserade, sentimentala jazzen (sweet). (Ill. se art. jazz.) Hovkapell, tidigare en vid ett hov anställd vokalensemble, numera däremot alltid en vid ett hov anställd orkester. Svenska hovkapellet fick sin första organisation 1526 under Gustav Vasa och var ända tills det 1773 blev Kungl. Teaterns orkester över- Vladimir Horowitz.