495 Hultén—Humperdinck 496 Engelbert Humperdinck. Sundsvall. Han är även dirigent i Sundsvalls orkesterförening och i Härnösands stifts kyrkosångsförbund. Bland hans kompositioner må nämnas Gustav Adolfskantat för solo, kör och orkester, vartill kommer sånger för blandad kör och för manskör. H. är en av landsortens bästa organister och har som sådan ofta framträtt vid konserter och i radio. Hultén, Ragnar Amandus, f. 15/11 1897, sångare (baryton) och sångpedagog, har studerat för Oscar Lej dström vid konservatoriet i Stockholm (1920—21), för Gillis Bratt och som Kristina Nilssonstipendiat för A. Thausing i Hamburg. Han debuterade som romanssångare 1923 och har sedan dess ofta framträtt även som ora-toriesångare och vid konsertuppföran-den av operor och operetter. Hultman, Johannes A., 1861— 1942, svensk-amerikansk frikyrklig sångare (”Solskenssångaren”), höll från mitten av 1890-talet i U. S. A. och Sverige (från 1901) sammanlagt c:a 15 000 sångstunder, vilka nådde en oerhörd popularitet. Han komponerade i enkel folklig stil c:a 500 andliga sånger, som har utkommit i talrika upplagor (Solskenssånger, 1910). Hultstrand, Otto T i tus Gabriel, f. 12/5 1893, organist, har avlagt sina examina vid konservatoriet i Stockholm och har även studerat kontrapunkt och komposition för E. Ellberg. Han är sedan 1917 musiklärare vid Stockholms folkskolor och sedan 1918 organist i S:t Johannes kyrka. H. har komponerat kyrkomusik, kantater och sånger. Hummel, Johann Nepomuk, 1778—1837, österrikisk pianist och komponist, vai- som underbarn elev till Mozart, företog konsertresor 1788 -—93, studerade senare för *Albrechts-berger och *Salieri, var 1804—11 Haydns efterträdare som kapellmästare hos furst Esterhåzy, blev 1816 hovkapellmästare i Stuttgart och 1819 i Weimar men verkade samtidigt som resande virtuos. Hans kompositioner, som stilistiskt är påverkade av Mo-zarts pianostil, var under virtuos-dömets storhetstid på 1800-talet mycket populära men försvann från repertoaren i och med den nya pianostilen (Liszt, Chopin). Bland hans talrika elever må nämnas den i Sverige verksamme J. van Boom. Han skrev en rad pianokonserter, sonater och andra pianostycken samt kammarmusik (däribland tidigare populära pianotrior och en septett). — Däremot har hans pianoskola Aus-führliche Anweisung zum Pianoforte-spiel (1828) haft betydelse in till våra dagar. Ett urval av hans etyder utgavs av H. Riemann hos André. Humperdinck, Engelbert, 1854 —1921, tysk komponist, studerade först vid konservatoriet i Köln, där han 1876 förvärvade Mozartstipen-diet, som satte honom i stånd att fortsätta sin utbildning vid musikakademin i Köln, vistades 1879—81 i Italien som Mendelssohnstipendiat och belönades där med Meyerbeerstipen-diet, var 1885—87 konservatorielärare i Barcelona, verkade därefter i Köln, blev 1890 lärare vid Hochs konserva-torium i Frankfurt a/M., fick 1896 professors namn. Efter några år i Boppard a/Rh. kallades han 1900 till Berlin som ledare för en mästarklass i komposition vid konstakademin (1913 vice ordförande i akademins senat) tills han 1920 drog sig tillbaka. Som tonsättare blev H. först bekant genom sina körballader Das Glück von Edenhall och Die Wallfahrt nach Kevlaar men slog på allvar igenom 1893 med sin sagoopera Hans och