501 Hägerstrand—Händel 502 med violinsolo] m. m.), balettmusik, kammarmusik (svensk svit nr 1 för stråktrio m. m.), körverk, pianostycken och sånger (op. 1, 4, 5, 7, 9, 11, 16, 17, 19, 22, 23, 24, 25). Han har även arrangerat sånger av C. J. L. Almqvist. — Litt.-. F. H. Törnblom, Musikmänniskor (1943, uppsatser om K. H. av W. Seymer och Josef Eriksson). En biografi förberedes av Ola Allard. Hägerstrand, Charles, violinist och tonsättare, 1883—1944, utbildades vid konservatoriet i Stockholm och i Paris, där han studerade violinspel och komposition 1904—08 och senare var anställd i Colonneorkestern, var 1909—14 konsertmästare och andre dirigent i Casino municipals orkester i Biarritz och 1917—18 förste violinist under Ansermet i Geneve, var under ett årtionde engagerad i Svensk filmindustris orkester och från 1931 som altviolinist i Konsertföreningen i Stockholm. H. har komponerat en violinkonsert, orkestersviter (Årstiderna m. fl.), en stråkkvartett och smärre stycken för violin och piano m. m. Hägg, Gustaf Wilhelm, 1867— 1925, tonsättare och organist (var besläktad med J. A. H.), blev efter avlagda examina vid konservatoriet i kyrka, utbildade sig som statsstipen-Stockholm 1893 organist i Klara diat vidare i Tyskland och Frankrike, där han tog starka intryck av César-Franck-skolan, *Guilmant och *Wi-dor, blev 1904 bitr, lärare i harmonilära vid konservatoriet i Stockholm och 1908 ord. lärare i orgel. H. var en av våra bästa organister och befrämjade genom sin undervisningsverksamhet särskilt orgelspelet av fransk skola. Även ss. tonsättare var han franskt betonad. Han skrev en symfoni D-dur (ms.), pianotrio g-moll, stråkkvartett (ms.), stråksextett (ms.), 2 romanser för violin och piano, pianosonat d-moll op. 19, piano- och orgelstycken samt kantater. Hägg, Jakob Adolf, 1850— 1928, tonsättare, fick sin grundläggande utbildning vid konservatoriet i Stockholm (Berwald i komposition), där han innehade Jenny-Lindstipen-diet 1870—74, fortsatte sina studier Jakob Adolf Hägg. för Gade i Köpenhamn och *Kiel i Berlin samt i Leipzig. Han skrev en märklig 'Nordisk symfoni Ess-dur, 2 pianosonater, violoncellsonat, pianosviter, stycken för violin och piano och pianolyrik (impromptus, 24 preludier m. m.). I sin stil rör han sig i Mendelssohns och Gades kölvatten, men innehållet visar en originell musikerpersonlighet av ovanliga mått. Tyvärr träffades han vid 35 års ålder av en svår sjukdom, som varade 20 år och för alltid bröt hans skaparkraft. — Litt.: F. H. Törnblom, Musikmänniskor (1943, uppsatser om H. av Sven Kjellström och Eric West-berg); G. Hetsch, J. A. H. und sein Verhältnis zu N. W. Gade (1903). Händel (i England Handel), Georg Friedrich, f. 23/2 1685 i Halle, d. 14/4 1759 i London, var son till en fältskär och en kyrkoherdedotter. H. visade tidigt utomordentliga musikanlag, fick sedan han som 8-åring framträtt ss. organist undervisning av F. W. *Zackau, lät emellertid på önskan av fadern (som motsatte sig hans musikstudier) inskriva sig som jur. stud, men utnämndes vid samma tid (1702) till organist för ett år vid den reformerta slotts- och domkyrkan i Halle. Efter detta år begav han sig till Hamburg — vid denna tid Tysklands musikaliska centrum — som violinist och senare cembalist och blev