Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Högfors ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511
Högfors—Hög romantik
512
Den högromantiska kretsen kring Liszt och Berlioz. Liszt spelar. Stående: Berlioz och Czerny,
sittande: t. v. konstnären Kriehuher som tecknat bilden, t. h. Ernst,
i Simson, Ortrud, Martha i
Mefisto-feles och Fredrik i Mignon.
Högfors, Alice Margareta,
f. 20/7 1911, operettsångerska
(sopran), avlade musiklärarexamen vid
konservatoriet i Stockholm och bedrev
sedan vidare studier för bl. a. Britta
von Vegesack och i Berlin för Ulrich
Eberl. 1932 debuterade hon vid Stora
teatern i Göteborg, var engagerad vid
Oscarsteatern 1933—34 och åter vid
Stora teatern 1935—36. Hon har
sedermera gästspelat i de skandinaviska
länderna och i Tyskland. Bland
hennes roller märkes Hanna Glawari,
Viktoria i Viktorias Husar,
Kose-Marie, Lisa i Leendets land och
Fio-dora Palinska i Cirkusprinsessan.
Höglund, Nils Valdemar, f. 29/12
1888, dirigent, avlade militär
musik-direktörsexamen i Stockholm 1913,
var från 1914 valthornist i
Konsertföreningen i Stockholm, 1922—30
musikdirektör vid Västerbottens reg:te i
Umeå och är sedan 1930
musikdirek
tör vid Livreg:tets grenadjärer i
Örebro, var dessutom 1930—39 ledare för
Örebro musiksällskap och 1936—41
även för Hällefors orkesterförening.
Hög romantik brukar man kalla
den riktning inom romantiken, som
har förlorat kontakten med den för
den tidigare romantiken utmärkande
naiva folkligheten och i stället söker
sig till det karakteristiska, det
främmande, det exotiska etc. H. avstår
gärna från de klassiska formerna 1.
omformar dessa från fall till fall
efter det förhandenvarande innehållet.
Programmusikaliska former ss.
programsymfoni och -uvertyr, symfonisk
dikt, karaktärs- och stämningsstycket
samt fria former som rapsodin,
preludiet etc. blir alltså karakteristiska
för h. liksom det wagnerska
musikdramat. H. kan spåras tillbaka till Vogler
i hans programmatiska
orgelimprovisationer, till den siste Beethoven
(de sista stråkkvartetterna och
pianosonaterna), Schumann (Carneval och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Nov 21 21:47:29 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bimuslex/0264.html