- Project Runeberg -  Bonniers illustrerade musiklexikon /
511-512

(1946) [MARC] Author: Sven E. Svensson, Erik Noreen - Tema: Reference, Music
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högfors ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

511 Högfors—Hög romantik 512 Den högromantiska kretsen kring Liszt och Berlioz. Liszt spelar. Stående: Berlioz och Czerny, sittande: t. v. konstnären Kriehuher som tecknat bilden, t. h. Ernst, i Simson, Ortrud, Martha i Mefisto-feles och Fredrik i Mignon. Högfors, Alice Margareta, f. 20/7 1911, operettsångerska (sopran), avlade musiklärarexamen vid konservatoriet i Stockholm och bedrev sedan vidare studier för bl. a. Britta von Vegesack och i Berlin för Ulrich Eberl. 1932 debuterade hon vid Stora teatern i Göteborg, var engagerad vid Oscarsteatern 1933—34 och åter vid Stora teatern 1935—36. Hon har sedermera gästspelat i de skandinaviska länderna och i Tyskland. Bland hennes roller märkes Hanna Glawari, Viktoria i Viktorias Husar, Kose-Marie, Lisa i Leendets land och Fio-dora Palinska i Cirkusprinsessan. Höglund, Nils Valdemar, f. 29/12 1888, dirigent, avlade militär musik-direktörsexamen i Stockholm 1913, var från 1914 valthornist i Konsertföreningen i Stockholm, 1922—30 musikdirektör vid Västerbottens reg:te i Umeå och är sedan 1930 musikdirek tör vid Livreg:tets grenadjärer i Örebro, var dessutom 1930—39 ledare för Örebro musiksällskap och 1936—41 även för Hällefors orkesterförening. Hög romantik brukar man kalla den riktning inom romantiken, som har förlorat kontakten med den för den tidigare romantiken utmärkande naiva folkligheten och i stället söker sig till det karakteristiska, det främmande, det exotiska etc. H. avstår gärna från de klassiska formerna 1. omformar dessa från fall till fall efter det förhandenvarande innehållet. Programmusikaliska former ss. programsymfoni och -uvertyr, symfonisk dikt, karaktärs- och stämningsstycket samt fria former som rapsodin, preludiet etc. blir alltså karakteristiska för h. liksom det wagnerska musikdramat. H. kan spåras tillbaka till Vogler i hans programmatiska orgelimprovisationer, till den siste Beethoven (de sista stråkkvartetterna och pianosonaterna), Schumann (Carneval och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 21 21:47:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bimuslex/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free