531 Jacobsson—Jannequin 532 att det italienska folkets ställning både till musiken och till livet f. ö. är en annan än den nordeuropeiska. — Litt.: L. Torchi, La musica instru-mentale italiana nei sec. 16—18 (1901 ff.) och L’arte musicale in Italia (1897 ff.) (monumentaupplagor), Della Corti och Gatti, Dizionario della musica (3 uppl.. 1930), Tebaldini, La musica sacra in Italia (1894), De Angelis, LTtalia musicale d’oggi (Dizionario, 1918). J. Jacobsson, Sven Erik Vilhelm, f. 8/12 1911, operasångare (basbaryton), var 1933—37 elev vid konserva-toriet i Stockholm och 1937—39 vid operaskolan (Kristina Nilssonstipen-diat 1937—39), debuterade vid Kungl. Teatern 1940 och är sedan 1941 engagerad där som stipendiat. Sedan 1934 har han framträtt i radio som solist och som medlem av radiokören och Arionkvartetten. Ja'dassohn, Salomon, 1831— 1902, tysk tonsättare, var elev vid konserva toriet i Leipzig (*Haupt-mann) och av Liszt i Weimar, blev 1871 teorilärare vid konservatoriet i Leipzig (hedersdoktor 1887, professor 1893), komponerade verk i stränga kontrapunktiska former samt författade läroböcker i komposition (Har-monielehre, 1883, 23 uppl. 1922, Kontrapunkt, 1884, 7 uppl. 1926, Kanon und Fuge, 1884, 4 uppl. 1928, Die Formen i den Werken der Tonkunst, 1889, 4 uppl. 1910, Lehrbuch der Instrumentation, 1889, 2 uppl. 1907, Die Kunst zu modulieren und zu präludie-ren, 1890, Erläuterung von Bachs Kunst der Fuge, 1899, m. m.). Jago, (bas-)barytonparti i Verdis opera *Otello. Jahn, Gustaf (Gösta) Adolf Fredrik, f. 14/8 1895, tonsättare, var elev vid konservatoriet i Stockholm och senare i Paris för I. Philippe 1920—21 och i Berlin för Walter Fischer. Som organist och pianist har han framträtt vid konserter i Stockholm, London och Paris. Han har komponerat 2 symfonier, 1 pianokonsert, 3 stråkkvartetter, 1 pianokvartett m. m. Janåcek [ja'nä-], Leos, 1854—-1928, tjeckisk tonsättare, var elev vid orgelskolan i Praha (för Fr. Sku-hersky), konservatorierna i Leipzig (Leo Grill) och Wien (Fr. Kenn), grundade 1881 orgelskolan i Brno, för vilken han blev direktör och var 1881 —88 dirigent för Filharmoniska sällskapet i Brno, där han 1919 blev kom-positionsprofessor vid det nygrundade konservatoriet (1924 filosofie heders-doktoi- vid universitetet i Praha). Kompositionstekniskt och stilistiskt följde J. under hela sin långa verksamhet ”den yttersta vänstern” men lyckades trots denna modernistiska eklekticism alltid bevara sin personliga och nationella egenart. Han har komponerat ett tiotal operor, av vilka Jeji pastorkyha (Brno 1904, Praha 1916 och under titeln Jenufa given i Wien från 1918, i Stockholm 1941) har blivit en europeisk framgång. Han har vidare skrivit körverk (bl. a. en festmässa 1928), symfoniska dikter, kammarmusik och har tillsammans med Bartos utgivit märiska folkvisor för en röst och piano. Han har även framträtt som musikforskare (Om folkvisornas byggnad, tj. 1901) och teoretiker (Om ackorden och deras förbindande, tj.). — Litt.: Max Brod, L. J. (tj. 1925); D. Miller, L. J. (fra. 1930). Janitscha'rmusik, ”turkisk musik”, kallas en orkester- 1. militäror-kesterbesättning, där slagverket (och spec. stor trumma, bäcken och triangel) har en dominerande betydelse. I Sverige brukar man med j. mena en biåsorkester, som uppträder i fantasiuniformer. Jannequin [/annkä'] (Janequin, flamska, ”lille Janne”), Clément, ca 1485—ca 1560, fransk kompositör av