533 Jansa—Jaroslawna 534 Leos Janåcek. nederländsk börd, har komponerat 395 chansons, bland vilka man jämte muntra körvisor återfinner realistiska tonmålningar (inventions) ss. den bekanta La, guerre, Le caquet des femmes, La jalousie, Le chant des oiseaux, La chasse, Le rossignol etc. Flera av dessa har utkommit i nytryck bl. a. i H. Expert, Maitres musiciens de la renaissance frangaise (bd 5 och 7, 1908), i M. Chauchie, Les concerts de la renaissance (2 hft), samt i H. Rie-manns Handbuch der Musikgeschichte (II, 1, s. 365 och s. 407 ff.).. Han har även skrivit 2 mässor och 82 Psaumes de David (1559). — Li 11.: M. Cau-chie i Revue de musicologie (1923, febr.). Jansa, Leopold, 1795—-1875, österrikisk violinist, studerade juridik vid universitetet i Wien samtidigt som han utbildade sig till violinist, blev 1830 medlem av hovkapellet, 1834 universitetsmusikdirektör och organiserade som sådan regelbundna kammarmusiksoaréer, medverkade 1849 i London vid en konsert till förmän för ungerska flyktingar och utvisades på den grund från Österrike, vistades i London till 1868, då han fick amnesti och återvände. J. var en uppskattad lärare (bland hans elever må nämnas Wilma Neruda). Som komponist framträdde han med talrika violin stycken samt kammar- och kyrkomusik. Janzon, Per (Pelle) Adolf, 1844 —1889, operasångare (buffobas), var som student i Upsala uppskattad Bellmanssångare och debuterade efter studier för A. Willman 1870 vid Kungl. Teatern, där han sedan var engagerad till sin död. Bland hans roller må nämnas Leporello i Don Juan, Falstaff i Muntra fruarna, Figaro och Don Pasquale. — Lit t.-. biografier i SMT 1887 och 1889; jfr även F. Hedberg, Svenska operasångare (1885) och C. F. Lundquist, Minnen och anteckningar (1908—09). Japan. Den japanska musiken är liksom den kinesiska ursprungligen pentatonisk, men den har utom den vanliga s. k. durpentatoniken (t. ex. f-g-a-c-d-/f- etc.) även tre mollartade femtonsskalor (g-a-b-d-ess-/g- etc., a-b-d-ess-g-/a- etc. och d-ess-g-a-b-/d-etc.), vartill kommer blandtonarter, som tagit såväl diatonisk som kroma-tisk gestalt. — I mikadons hovkapell (gagaku) förekommer cittror (koto) och andra knäppinstrument (den 3-strängade gitarren shamisen), träblås-instrument (flöjter och bambuklarinetten shakuhachi) m. fl. instrument. — Element ur japansk musik har använts i den europeiska konstmusiken som exotistiskt medel (t. ex. i Sulli-vans operett Mikadon och Jones Geiishan, men i synnerhet i Puccinis opera Madame Butterfly). På sistone lär i J. ha uppkommit en flerstämmig konstmusik, direkt påverkad av dessa västerländska exotismer. — L i 11.: Kanetune-Kiyoska och Tudi, Historiska minnesmärken ur japansk musik (11 bd, jap. 1930 ff.), anmälda av Hornbostel i Zeitschrift für Musik-wissenschaft 14 årg., s. 235 ff.); N. Peri, Essai sur les gammes de la musique japonaise (1931); R. Lachmann, Musik und Tonschrift des No (Leip-ziger Kongress-Bericht 1926); Tsuno-yoski Tsadzumi, Die Kunst J: s (1929); O. Abraham och E. Hornbostel, Studien über Tonsystem und Musik der Japaner (SbIMG 4, 302 ff.). Jarosla'wna, sopranparti i Borodins opera »Furst Igor.