543 Jones—Jonssöri 544 Josef Jonsson. 1736 i Neapel för Leo, Durante och Feo, samt som redan namnkunnig operakompositör hos Padre Martini i Bologna, var 1741—47 direktör för Conservatorio degli Incurabili i Venedig, därefter andra kapellmästare vid S:t Peterskyrkan i Rom, 1749 kallad till Wien och 1753—69 hovkapellmästare i Stuttgart. J. är den störste av den senneapolitanska operaskolans mästare, han fördjupade och förädlade den neapolitanska operastilen, utvecklade orkestercrescendot redan före Mannheimskolan och lät orkestern få en självständigare ställning inom operan. ”Han var en allvarlig, grubblande, patetisk natur (han kallades Men italienske Gluck’) och i buffaoperan särskilt stark i groteska och parodiska partier” (H. Abert). Järnte talrika operor (bland de viktigaste må nämnas Merope, Venedig 1941, Artaserse, Rom 1744, Ifigenia in Aulide, Rom 1751, Talestri och At-tilio Regolo, Rom 1752, Enea del Lazio och Pelope, Stuttgart 1755, L’Olim-piade, 1761, Didone abbandonata, 1763, Demofonte, 1764, Vologeso, 1766, Fe-tone 1768 (DTD 32 [33]) har han skrivit storlinjig, av Hasse påverkad kyrkomusik (Requiem, Magnificat, Miserere o. a.). ■—-Litt.: H. Abert, N. J. (ty. 1908). Jones [djåns], Sidney, 1869— 1914, engelsk operettkompositör, började som militärmusikdirektör, var senare dirigent för ett i England och Australien resande teatersällskap och från 1905 för Empire Theatre i London. Bland hans talrika operetter har Geishan (The Geisha, 1896) blivit en världssuccé och har förvärvat stor popularitet även i Sverige. Jongen, Joseph, f. 14/12 1873, belgisk kompositör, blev 1897 Rompristagare, 1903 professor i komposition vid konservatoriet i Liége, var från 1904 verksam i Bryssel, 1914— 18 i England, från 1920 lärare vid konservatoriet i Bryssel, vars direktör han var från 1925. Under intryck av César Franck och i någon mån De-bussy har han komponerat kammarmusik (stråkkvartetter jämte 2 serenader för stråkkvartett, pianotrior, pianokvartett, violin-, violoncell- och flöjtsonater m. m.), konsertanta verk (violinkonsert, violoncellkonsert, Fan-taisie rhapsodique för violoncell och orkester, Sinfonia concertante för orgel och orkester m. m.), piano-, orgel-och harmoniumstycken, en symfonisk -mimisk legend S’Arka (1912), talrika motetter, sånger o. a. Jonsson, Folke Henry, f. 9/6 1904, operasångare (bas), studerade för Sven Lizell och John Forsell, debuterade 1934 som Biskop Thomas i N. Bergs opera Engelbrekt, och fortsatte sin utbildning (Kristina Nilsson-stipendiat 1934—37) för I. von Del-wig i Stockholm, Costa Milona i Berlin och Paul Bender i München. Från 1937 är han engagerad vid Kungl. Teatern och har där framträtt bl. a. som Daland i Flygande Holländaren, översteprästen i Aida, Vandraren i Siegfried (hans tre debutroller 1937), vidare Lantgreven i Tannhäuser, Le-porello i Don Juan, Lothario i Mig-non och Monte Rone i Rigoletto. Jonsson, Josef Petrus, f. 21/6 1887, tonsättare, har huvudsakligen som autodidakt tillägnat sig kompo-sitionslärans alla delar. I sina kompositioner anknyter han till högromantiska stilideal och nationell romantik. Han har komponerat Missa solemnis för kör och orkester, ett stort antal kantater, körverket Korallrevet, 2 symfonier (nr 1 Nordland, nr 2 d-moll), orkestersviter, uvertyrer, jul-rapsodi, kammarmusik (bl. a. en piano