545 Jordan—Josephson 546 kvintett), melodramerna En spelmans jordafärd och Omkring tiggaren frän Luossa (Dan Andersson), sånger med piano (sångcyklarna Andakt och 1 templets hägn, Dan Andersson- och Jarl Hemmer-sånger) och orkester samt talrika körverk a cappella. Han har en sober teknik och god formkänsla och saknar inte personlig egenart. Han är verksam i Norrköping som musikpedagog och musikskriftställare. Jo'rdan, Sverre, f. 25/5 1889, norsk tonsättare, 1907—14 elev av da Motta, Gortatowski, Conrad An-sorge (piano) och W. Klatte (piano), är i Bergen kördirigent i orkesterföreningen Harmonin och recensent i Mor-genavisen. Som pianist har han kon-serterat i Norge, Danmark, Finland och Tyskland. Stilistiskt besläktad med Grieg och impressionisterna har J. komponerat orkesterverk (Svit op. 4, programsymfonin Norvegiana op. 22 m. m.), melodramen Feberdigte (Hamsun), scenmusik (bl. a. till Björnsons Halte Hulda), körverk (Smeden op. 25, prisbelönad, Kantat vid öppnandet av utställningen i Bergen 1928 m. m.), kammarmusik (violinsonat g-moll op. 16 o. a.), manskvartetter och c:a lOu sånger m. m. Josephson, j acob Axel, f. 27/3 1818, d. 29/3 1880, svensk tonsättare av judisk börd, blev student i Upsala 1835. Han upptogs i landshövding v. Kraemers familj, där han bl. a. undervisade dottern Lotten i musik. Här kom han in i kretsen kring Geijer och Malla Silfverstolpe och blev nära vän med Gunnar Wennerberg och Anders Sidner. 1842 promoverades han på en avhandling Några momenter till en karakteristik af den nyaste musiken. 1841—43 var han sånglärare i katedralskolan, ledde 1841—43 sångsällskapet ”Lilla sällskapet” (Agnes Geijer, Ava Wrangel, Gunnar Wennerberg och Anton Niklas Sundberg), som särskilt övade verk av Händel. 1841 (2/5) döptes han i närvaro av bl. a. Geijer och Jenny Lind och antog samtidigt förnamnet Axel. Jenny Lind stod J. mycket nära, och det var genom hennes mellankomst han erhöll medel för fortsatt utbildning i utlandet. 1844—47 studerade han i Tyskland, Österrike och Italien. I Leipzig Jacob Axel Josephson. Måln. av Egron Lundgren 1846. Privat ägo, Upsala. kom han i personlig förbindelse med Gade, Hauptmann, Joachim och Men-delssohn (vilken dock ställde sig avvisande mot J:s instrumentalkompositioner). Han studerade även i Dresden för Otto (orgel). Åter hemma blev han 1848—49 ledare för Harmoniska sällskapet i Stockholm och från 1849 director musices vid universitetet i Upsala, där han samma år grundade Filharmoniska sällskapet, blev efter Myrberg 1850 anförare för Allmänna sången, som han dock redan 1852 överlämnade i Oscar Arpis händer, blev 1854 dirigent för det nybildade sångsällskapet Orphei drängar, gifte sig första gången 1858 med Hilda Augusta Schram (d. 1862) och andra gången 1866 med Charlotta Piscator. Frän 1864 var han även domkyrkoorganist, studerade sommaren 1867 kyrkomusik och församlingssång i Tyskland (reseberättelse i Musikaliska akademins handlingar 1867 s. 83 ff.), fick efter Franz Benvalds död uppdraget att fullborda revisionsarbetet med svenska koralboken och tryckte 1879 koralerna till psalmerna 60—200. 1874 fick han professors namn. Som director musices och sångledare i Upsala blev J. av en utomordentlig betydelse för stadens musikaliska utveckling. Vid Filharmoniska sällskapets konserter odlades alldeles sär 18. — Musiklexikon.