549 Julinder—J ü 11 ig 550 Julinder, John Vilhelm, f. 26/9 1890, lutsångare, har bedrivit sångstudier för Torsten Lennartsson, Gil-lis Bratt och Haldis Ingebjart, var 1917—19 engagerad vid Mosebacke teater, hos Allan Ryding våren 1920, Ernst Rolf 1920—-21, Albert Ranft (Södra Teatern och Oscarsteatern) 1923-—26 och Skansens friluftsteater 1927—28. Sedan 1928 har han efter studier i Paris framträtt som lutsångare i hela Skandinavien och har med stor talang sjungit bl. a. Bellman, Taube och Birger Sjöberg samt egna kompositioner till dikter av Dan Andersson, Fredrik Nycander, Jeremias i Tröstlösa och Nils Magnus Folcke. Jungstedt-Reutersvärd, Mathil-d a Emilia Charlotta, 1864—1923, operasångerska (mezzo), var 1884— 88 elev i sång av J. *Günther och Fritz *Arlberg och i plastik av Signe *Heb-be samt 1891—92 sång för Mme Artöt i Paris, debuterade 1889 som Berga-drottningen i Den bergtagna, var 1888 —90, 1892—1906 och 1908—10 vid Kungl. Teatern, 1891—92 vid Stora Teatern i Göteborg och vid Oscarsteatern i Stockholm samt med turnéer i svenska landsorten 1906—08, gästspelade dessutom i Köpenhamn och Kristiania. Hennes märkligaste roller var Orfeus (Glucks), Carmen, Ortrud, Fricka och Brynhilde i Nibelungens ring, Amneris i Aida, Cherubin i Figa-ros bröllop samt Boccaccio. Ju'piter, (bas-)barytonparti i Of-fenbachs operett *Orfeus i underjorden. Ju'on, Paul, 1871—1940, rysk tonsättare av schweizisk börd, verksam i Tyskland, studerade i Moskva violinspelning för Hfimaly och komposition för Tanejev och Arenskij samt i Berlin (från 1894) för Bar-ghiel, var 1896 musiklärare i Baku, bodde från 1897 i Berlin, där han 1906 blev kompositionsprofessor vid musikhögskolan (1919 medlem av Akademie der Künste, erhöll 1929 Beethoven-priset). J. har haft stor betydelse som kompositionslärare (bl. a. åt svenskar som W. Lundgi-en, Gerhard Lund-qvist och Iva Aulin). Han har till tyska översatt Arenskij s harmonilära och M. Tjajkovskijs Tjajkovskij-biografi. Som musikteoretisk skriftstäl- Mathilda Jungstedt som Carmen. lare har han framträtt med Prak-tische Harmonielehre (1901), Handb. für Harmonie (1920), Anleitung zum Modulieren (1929) och Der Kontrapunkt (1932). Som tonsättare ansluter han sig formellt till tyska förebilder (särskilt Brahms) men med till-lämpande av ett typiskt ryskt tonspråk. Han har skrivit orkesterverk (symfoni A-dur op. 23, Wächterweise uber dänische Volkslieder op. 31, Eine Serenadenmusik op. 40, Kammersinfo-nie op. 27, sviter, för stråkorkester Ser enade op. 8 o och Kleine Sinfonie op. 87), 4 violinkonserter och andra konsertanta verk och talrika kammarmusikverk (violin-, viola- och violon-cellsonater, 3 stråkkvartetter, pianotrior, däribland Trio-Kaprize nach Gösta Berling, pianokvartetter [rap-sodi op. 37 efter GöstaBerling] m. m.), pianostycken och sånger. Jüllig, Werner, f. 1900, österrikisk-svensk tonsättare, bedrev studier i komposition för Joseph Marx och i dirigering för F. Löwe (utbildades samtidigt till ingenjör vid Tekniska högskolan) i Wien, kom till Sverige 1927 (svensk medborgare 1934) och verkar som industriman i Åtvidaberg. Han har komponerat en pianokonsert, Tema med variationer för piano och orkester, Lyrisk svit för piano och stråkorkester (alla framförda i svensk radio), vidare Japanska impressioner (spelade vid musik-