603 Kordofon—Kraft 604 Erich Wolfg-ar.g Korngold. som utvecklades på germansk botten. Den tyska koralskriften, som trots sitt klumpiga utseende (den kallades hästskosömsnoter, ty. Hufnagel-schrift) lyckats bevara en del av den gamla neumskriftens rytmiska finesser, blev emellertid oduglig för varje vidareutbildning, medan däremot den franska skrivarten visade sig kunna träda i den gryende flerstäinmighe-tens tjänst. (C.-A. Moberg.) Kordofo'n, gemensam term för instrument, vilkas ton frambringas medelst strängar, alltså knäpp-, stråk-, klaverinstrument etc. Korist, körsångare. Kormästare, Korrepet i' tor (ty.), vid en operascen den som instuderar partierna med solisterna. Kornauth, Egon, f. 14/5 1891, österrikisk komponist och musikforskare, bedrev studier i Wien för R. Fuchs, Schreker, Fr. Schmidt i komposition och för G. Adler i musikvetenskap (promoverades 1915 på en avhandling om Haydns stråkkvartetter), har företagit konsertresor i U. S. A. (som ackompanjatör), på Sumatra (som dirigent) och i Indien och Östasien (som kammarmusikspelare) samt har även varit repetitör vid Wienoperan och föreläst vid universitetet i Wien. Som tonsättare har han framträtt med kammarmusik för olika besättningar, orkesterverk, pianostycken och sånger. Kornett (it. cornetto, fra. cornet), de högsta typerna av bygelhornsfamil-jen, d. v. s. de ur det vidmensurerade posthornet uppkomna ventilinstrumentet. De bygges i två olika storlekar B (A) och Ess, vilka huvudsakligen kommer till användning inom militärorkestern. Hos Berlioz, Meyerbeer m. fl. förekommer de emellertid också i orkestern, där de dock numera helt har utträngts av de mera ädelt klingande trumpeterna. Cometto kallade man under 1600-talet också sinkans sopranform. Korngold, Erich Wolfgang, f. 29/5 1897, österrikisk komponist, var son till den bekante musikkritikern Julius K. (f. 1860) i Neue freie Presse i Wien, var elev av bl. a. R. *Fuchs, *Zemlinsky och *Graedener i Wien, framträdde som komponist redan som 11-årigt underbarn med pantomimen Der Schneemann, där han visade sig behärska hela den moderna orkesterapparaten och en högromantisk harmonik i Richard Strauss’ stil, var från 1927 professor i musikteori och dirigering vid musikakademin i Wien, är sedan 1933 verksam i U. S. A. (Hollywood). Bland hans senare verk må nämnas de av verismen påverkade operorna Der Ring des Polykrates och Violanta (1916), den framgångsrika Die tote Stadt (1920) och Das Wunder der Heliane (1927), orkesterverk (däribland Sinfonietta op. 5, musik till Mycket väsen för ingenting op. 11, uvertyrer m. m.), en pianokonsert op. 17 för vänstra handen, kammarmusik för olika besättningar, sånger m. m. Han har även skrivit scenmusik för Max Reinhardt, bearbetat flera av Leo Falls operetter m. m. — Litt.: R. S. Hoffmann, E. W. K. (1923). Kors (#) anger i nottexten höjning av efterföljande ton med ett *kroma-tiskt halvtonssteg (t. ex. c-ciss). Höjning med två kromatiska halvtonssteg (t. ex. c-cississ) angives med dubbelkors (X). Jfr B. Kraft, Karl Alvar Fredrik, f. 19/9 1901, komponist av populärmusik, bedrev musikstudier i Frei-burg, var senare anställd som kapellmästare vid Mosebacketeatern och Södra teatern i Stockholm samt vid Riksteatern. Han har komponerat ca