633 La—Lachner 634 sång alltid var instrumentalt beledsagad. — Till på 1700-talet sjöngs i kyrkan sopranstämmorna alltid av gossar och altstämmorna av falsette-rande tenorer. — Den blandade kör-stilen har blivit förebildlig för all fler-stämmig korsats. Jämte denna av alla de fyra röstlägena (sopran, alt, tenor, bas) sammansatta körer förekom tidigt tillfälligtvis satser för goss- 1. mansstämmor. Manskörsången (oftast 2 tenor- och 2 basstämmor) har från början av 1800-talet utvecklats till en särskild konstart (i Sverige särskilt som studentkör), senare fastän i mindre grad damkörsången (med 2 sopran- och 2 altstämmor). — Som k. betecknas även en fullständig grupp av likartade instrument (flöjt-, viola-, lut- etc. kör) i olika stämlägen (sopran, alt, tenor och bas). K. kallas också flera likstämda strängar, t. ex. på piano, där flerkörigheten har till uppgift att förstärka tonen, 1. på man-dolin, där den möjliggör snabba tonupprepningar. Körling, Johan Felix August, 1864—1937, tonsättare, studerade vid konservatoriet i Stockholm 1884—86, blev 1887 organist i Sövesta och var från 1889 organist och musiklärare i Halmstad. Han var stiftare av Halmstads körsällskap och ledde flera musikföreningar i staden. Han komponerade operetterna Guldgruvan (1912), Rubber (1917) och Jockeyen (1918), och annan scenmusik, populära sånger och barnvisor samt manskörsånger. L. La se S o 1 m i s a t i o n. Labatt, Leonard, 1838—1897, operasångare (tenor), var ursprungligen affärsman (chef för en modefirma i Stockholm) men framträdde ofta som solist vid konserter, blev elev för J. *Günther och debuterade på Kungl. Teatern 1868 som Tamino i Trollflöjten, s. å. på hovoperan i Dresden, där han engagerades, reste efter teaterns brand 1869 till Paris, där han studerade för Wartel, anställdes s. å. vid hovoperan i Wien och stannade där till 1883, var 1883—84 anställd vid Kungl. Teatern i Stockholm, företog därefter gästspel i Holland, Tyskland, Böhmen och U. S. A. samt i Stockholm. Bland hans roller må nämnas Vasco da Gama i Afrikanskan, Faust och Tannhäuser. — Litt.: F. Hedberg, Svenska operasångare (1885), SMT (1890 s. 137 f. och 1897 s. 44 f.). Labialpipor (av lat. labium, läpp), flöjtartade orgelregister, där tonen uppstår genom luftens friktion mot ljudhålets (”snittets”) skarpa kanter vid pipans undre ända. L. är principaler, flöjter, hålflöjter, gemshorn, ge- dackter, rör flöjter och de flesta hjälp-stämmor. Labitzky, Joseph, 1802—1881, böhmisk danskomponist, grundade 1834 en egen orkester i Karlsbad och företog med denna framgångsrika turnéer till Ryssland och England, komponerade talrika valser, kadriljer m. m. i *Lanners och den äldre *Strauss’ manér. Orkesterns ledning övertogs 1853 av sonen August L., 1832—1903, elev av bl. a. M. Haupt-mann, komposition, och F. David, violin, i Leipzig). Lachner, Franz, 1803—1890, sydtysk komponist, broder till Ignaz L., var elev av bl. a. *Sechter i Wien, där han 1826 blev kapellmästare vid Kärntnertortheater, verkade från 1834 som kapellmästare i Mann-heim, 1836—65 som hovkapellmästare i München (generalmusikdirektor 1852, hedersdoktor 1872). L., som i Wien hörde till Schuberts vänkrets, komponerade operor, oratorier, kyrko-och kammarmusik samt sånger i Schubertstil (delvis med obligata instrument) . Dessa välgjorda men tämligen tidsbundna verk har inte und