687 Ljunggren—Loewe 688 Kungl. Teatern 1918 (som Elsa i Lo-hengrin) för Mme Cahier, Filippi (1919—20), Ferguson i London, Vanzo i Milano och Bachner i Berlin. Vid Stockholmsoperan var hon engagerad 1918—19 och 1920—25, 1921 gästspelade hon i Berlin, 1923 vid Covent Garden i London. Hon engagerades 1926 för 3 säsonger vid Staatsoper i Berlin, där hon sedermera ofta uppträtt som gäst. Sedan 1932 är hon anställd vid Metropolitan i New York och har under denna tid även företagit konsertresor i U. S. A. och Europa. Fru L. hör till eliten av vår tids sångerskor. Hon besitter inte bara en hög, ljus och frisk sopranstämma, hon har också en starkt utvecklad stilkänsla, som gjort det möjligt för henne att med samma inlevelse tolka roller som Eurydike i Glucks Orfeus, Tosca, Carmen och Margareta i Faust, de flesta stora sopranpartierna i Wag-neroperorna och Richard Strauss’ Sa-lome och Chrysothemeris i Elektra och modernistiska roller som Lady Mary-gold Sandy i Howard Hansons opera Merry Mount, som hon spelade vid urpremiären 1933. Ljunggren, Nils Eric Viktor, f. 18/9 1906, pianist, utbildad vid konservatoriet i Stockholm (Lennart Lundberg) från 1922, och senare för Emil von Sauer i Wien (1928) och andra lärare i Tyskland och Frankrike. Han har konserterat i Wien och varit solist vid flera av orkesterföreningarna i svenska landsorten, har även givit pianoaftnar med modern svensk musik och speciellt verk av sin lärare Lennart Lundberg. Som tonsättare har han framträtt med verk för piano. Locatelli, P i e t r o, 1693—1764, italiensk violinist och kompositör, var elev till *Corelli, bosatte sig efter vidsträckta konsertresor slutgiltigt i Amsterdam, där han organiserade offentliga konserter. L. har stor mu-sikhistorisk betydelse både som djärv experimentator på violinteknikens område och som en av de första, som i sina violinkompositioner tillämpade den känslosamma stilen och därigenom blev av betydelse för sonatformens utveckling. Bland hans talrika kompositioner (12 Concerti grossi op. 1, 1721, L’Arte del violino op. 3, 1733, som upptar 12 konserter och 24 kapriser för soloviolin, stråkorkester och generalbas, triosonator op. 5, 6 violinsonator med generalbas op. 6, 1737, Concerti a quattro op. 7, Contrasto armonico op. 10 som innehåller 4 konserter, m. m.) har ett flertal utkommit i nytryck. ■—■ Litt.: A. Moser (i Geschichte des Violinspiels, s. 224). Loco (it.) ”stället” för en given föreskrifts upphävande. Loeillet, nederländsk musikerfamilj under 1600- och 1700-talen, vars mest bekante medlem var Jean B a p -t is te L.,1653—1728, som från 1702 verkade i Paris, från 1705 i London, där han var flöjtist vid Haymarket-teatern. Från 1710 gav han privata kammarkonserter, vid vilka han särskilt framförde Corellis verk. Han komponerade bl. a. 12 flöjt- (violin-) sonator (i nytryck 1911 med generalbas av Al. Béon), triosonator för olika instrument med generalbas och Les-sons for harpsichord. — Litt.: P. Bergmans, Une famille de musiciens beiges: Les L. (1928). Loewe [lö'-], Karl, 1796—1869, tysk komponist, började som korgosse i Köthen, studerade som gymnasist i Halle för Türk, fick här ett stipendium av Jéröme Bonaparte, ägnade sig 1817—20 åt teologiska studier, kallades 1820 efter prövning hos Zelter till kantor och organist i Stettin (1821—66 stadsmusikdirektör), var grundare och ledare av de pommerska musikveckorna (till 1857), vid vilka han 1827 f. f. g. offentligt framförde Mendelssohns Midsommarnatts-drömuvertyr och verkade för musiklivet i Stettin genom uppföranden av Mattheuspassionen (1831) och Johan-nespassionen (1841). Sina sista år (1866—69) framlevde han i Kiel. — Han komponerade operor, oratorier och kammarmusik av musikhistoriskt intresse men lever ännu i sina ballader, där han i den varierade strof-visans form skapade verk av bestående värde (Heinrich der Vogler, Der Nöck, Tom der Reimer, Herr Oluf, Archibald Douglas och många andra), som även har varit av betydelse för Schumanns, Wagners och Brahms’