713 Malmquist—Manén 714 rad 1900—32. Roller: Max i Friskytten, David i Mäster-sångarna, Tamino i Trollflöjten, Wilhelm Meister i Mig-non, Alfredo i Den vilseförda m. fl. Han var 1924—29 ordförande i Svenska teaterförbundet. — Lit t.-. SMT (1910 1/12). Malmquist, Judit h Elisabeth, f. 29/8 1910, pianist, elev vid konservatoriet i Stockholm 1927—32 (Lennart Lundberg och Olof Wibergh), studerade vidare för Gottfrid Boon och Simon Barer. Som solist har hon medverkat i Stockholms konsertförening och hos Fylkingen, vidare har hon uppträtt i Göteborg, Örebro, Umeå och Norrköping samt 1936 konserterat i London. Malmsjö, J. G., pianofabrik i Göteborg, grundad 1843 av pianobyggaren J o h a n G u s t a f M a 1 m s j ö (1814 —91). Firman uppgick 1918 i A.B. Förenade Piano- & Orgelfabriker. — Lit t.: Historik m. m. i Förenades pianoblad (årg. 8 1943, nr 1). Manca'ndo (it.) avtagande, försvinnande. Mandahl, Margit Anna Elisabeth, f. 17/2 1900, operasångerska (sopran), dotter till Thor Fridolf M. Fru M. erhöll sin första utbildning av fadern och Mme Skilondz, studerade därefter för Ludvig Mantler i Berlin, Renato Bellini i Milano och för John Forsell. 1921—24 gav fru M. egna konserter i Sverige och Tyskland. Hon engagerades vid Kungl. Teatern 1924 där hon stannade till 1932 (Rosina i Barberaren, Marie i Brudköpet, Greta i Hans och Greta, Guillemette i Advokat Pathelin, Oskar i Maskeradbalen, Anna i Friskytten, Marcellina i Fide-lio och Bronislawa i Tiggarstudenten m. m.). Mandahl, T h o r F r i d o 1 f, f. 6/1 1875, operasångare (basbaryton), var elev vid konservatoriet i Stockholm 1898—99, debuterade 1899 somLotha- Mandolin. rio i Mignon och Miller i Nürnberger-dockan. Bland hans övriga roller må nämnas Germont i Den vilseförda, Sil-vio i Pajazzo, Alf io i På Sicilien, Mossul i Konung för en dag, Thure i Hemkomsten, Beckmesser i Mäster-sångarna, Donner i Rhenguldet, Papa-geno i Trollflöjten, Plumkett i Martha och Mazetto i Don Juan. Mandoli'n (it. mandolino, liten mandola, mandora 1. *bandora), det populära lutartade instrument med fyra dubbelsträngar, stämda liksom violinens, som spelas med ett plektron, hade sin konstnärliga storhetstid under 1700-talet (förekommer bl. a. i Mozarts Don Juan [serenaden] och i Beethovens Sonatin och Adagio för m. och cembalo), senare endast tillfälligtvis i konstmusiken (t. ex. i Mahlers Symfoni VII). I Sydeuropa förekommer ännu folkliga m.-orkestrar. — En äldre typ av m. hade 5 å 6 strängar i gitarrmässig stämning (milanostäm-ning. — Lit t.-. Ph. J. Bone, The gui-tar and m. (1914), tidskriften Die Mandoline (1924 ff.), m.-skolor bl. a. A. Alfiero, Nuovo metodo per mando-lino napolitano o romano (1930). Mandora se B a n d o r a. Manén, Jo an (de), f. 14/3 1883, spansk violinist och kompositör, var violinelev till Ibarguren, är som tonsättare autodidakt, framträdde som underbarn både på violin och piano, utvecklade sig senare till en av samtidens bästa violinister och har som