719 Manzer—Marintrumpet 720 sedan 1813. Utgången från Upsala (jfr Haeffner) har den blivit den förhärskande studentkörsången men spelade också stor roll inom fosterländska rörelser ss. skandinavismen och sociala ss. skarpskytterörelsen. Bland i Sverige verksamma tonsättare för m. må nämnas Haeffner, Gei jer, Nordblom, Tullberg, O. Lindblad, Wenner-berg, Josephson, Laurin, Uddén, Söderman, Peterson-Berger m. fl. och bland nu levande Alfvén, Widéen, J. Hedar och många andra. Manzer, Robert, 1877—1942, tysk dirigent och altviolinist, var 1887 —91 korgosse vid hovkyrkan i Dresden, 1891—97 elev vid konservatoriet i Prag med §evcik som lärare i violin och Dvorak i komposition och var från 1910 ledare för kurorkestern i Karlsbad (generalmusikdirektor 1923). M. gästade ofta Sverige både som dirigent och med sin stråkkvartett Man-zerkvartetten, där han själv var altviolinist. Han bidrog verksamt till att i Tyskland och Tjeckoslovakien sprida kännedom om svensk musik. Marais [marä'], Marin, 1656— 1728, fransk viola da gambaspelare, ”gambaspelets stormästare”, var elev till Hottemann och Sainte-Colombe i viola da gamba och till Lully i komposition, blev 1685 solist i det kungliga kapellet och tidvis dirigent för musikakademins orkester. Utom operor (däribland Alcyone 1706) och en Pantomims des pages har han komponerat verk för gamba i olika kammarmusikbesättningar. Av hans 19 barn, av vilka de flesta var musikaliska, blev hans son Roland M. 1725 soloviolist och 1727 faderns efterträdare som sologambist i det kungliga kapellet. Han komponerade stycken för gamba med generalbas och gav ut en Nöuvelle méthode de mu-sique pour servir d’introduction aux acteurs mödernes (1711). — Litt.: Laurencie, L’école frangaise de violon (1922—24). Marca'to (it.) ”markerat”. Marcel [-sä'll], basparti i Meyer-beers opera “Hugenotterna. Marcelli'na, sopranroll i Mozarts opera Figaros bröllop, i Rossinis Bar-beraren i Sevilla och i Beethovens Fidelio. Marcello [-töäTlå], B e n e d e 11 o, 1686—4739, italiensk kompositör, var jurist och ämbetsman och betecknade sig själv som ”nobile dilettante”, elev av Gasparini och möjligen av Lotti, har komponerat oratorier, kantater och annan kyrkomusik (som nådde stor popularitet under 1700-talet, även i Sverige), Canzoni madrigale-sche ed arie per camera a 2—4 (1717) samt kammarmusik och annan instrumentalmusik. Flera av hans verk har kommit ut i nytryck. — Litt.: E. Fondi, La vita e Topera lett, del musi-cista B. M. (1909). Marche (fra.) marsch. Marcia [martca] (it.) marsch. Marcia'le (it.) marschartat, marschliknande. Mare'nzio, L u c a, 1560—1599, italiensk kompositör, var korgosse i Brescia, kapellmästare i Rom, Fer-rara, Florens och andra städer, 1596 —98 anställd vid polska hovkapellet och slutligen påvlig hovmusiker i Rom. I en harmonisk stil, som redan avlägsnar sig från den kyrkotonart-liga harmoniken har han komponerat talrika madrigaler, som fick stor popularitet och har utkommit i många upplagor (ett urval av hans 3-stäm-miga “villaneller har utkommit i nytryck hos Bärenreiter av H. Engel, som också redigerat en motettbok utkommen på Universal-Ed.). — Litt.: H. Engel (i Musica sacra 1926—28 och i Singgemeinde 1928) och L. M. (i Neuphilologische Monatschrift 1932 och i Rassegna musicale 1930). Margaretha, den kvinnliga huvudrollen (sopran) i Gounods opera Faust, Boitos Mefistofeles och Berlioz’ Fausts fördömelse. Marie, huvudrollen (sopran) i Do-nizettis opera “Regementets dotter. Marintrumpet (ty. Trumscheit, Nonnengeige, Mari(e)ntrompete, it. tromba marina) ett medeltida en-strängat stråkinstrument med lång, smal resonansbotten. Man utnyttjade endast flageolett-tonerna, varför instrumentet fick samma tonförråd som en naturtrumpet. Detta jämte den knarrande ton, som uppstod, då stallet deltog i strängens svängningar skulle ha givit instrumentet dess användning som trumpetersättning i nunne