721 Märke—Marteau 722 klostren (däremot inte vid marinen, som tidigare antagits). — Litt.: D. Fryklund, Studier över m.-en (STM årg. 1 1919); T. Norlind, Bidrag till m.-ens historia (STM årg. 4 1922); C. Sachs, Handbuch der Musikinstru-mentenkunde (2 uppl. 1930, s. 160 ff.). Marke (kung M.), basparti i Wag-ners musikdrama *Tristan och Isolde. Marouf [-o'ff], opera av Henri Rabaud, texten av Lucien Népoty (efter en saga ur Tusen och en natt) (sv. övers, av Sven Nyblom), uppf. f. f. g. i Paris 17/5 1914, i Stockholm 16/10 1915. Marsch (it. marcia, fra. marche), musik med uppgiften att sammanhålla en procession, en militär trupp etc., förekom som promenadmusik redan i det antika dramat och vid festliga intåg under medeltiden. Militär-m.-en anses ha uppstått ur soldatvisan under 30-åriga kriget, men är sannolikt ännu äldre. M.-en infördes i operan av Lully, i orkestersviten av J. Ph. Krieger och i klaverlitteraturen av Couperin samt inledde och avslutade ofta flersatsiga former ss. serenaden, divertimentot och kassationen. Den nuvarande m.-en, såväl militär- som fest-, hyllnings- och sorgm. har i regel sammansatt tredelad dansform. Marschner, Heinrich, 1795— 1861, tysk komponist, var elev av Schicht i Leipzig, komponerade i Pressburg 1817, där han hade anställning som informator, 3 operor, av vilka Weber i Dresden uppförde Heinrich IV. und Aubigné (1820). Han engagerades av Weber 1824 som kapellmästare till Dresdenoperan, flyttade efter Webers död till Danzig och Leipzig, blev emellertid 1831 efter de stora framgångarna med Der Vampyr (1828) och Der Templer und die Jüdin (efter W. Scotts Ivanhoe, 1829) kallad till operakapellmästare i Hanno-ver (pensionerad 1859 som generalmusikdirektor). Stor succé gjorde även Hans Heiling (1833). Denna opera är liksom de båda föregående praktiskt bearbetad av H. Pfitzner. Han skrev senare ytterligare 6 operor, ballader, körverk för blandad kör och för manskör a cappella, kammarmusik och pianostycken. ”M. utvisar det tragiska ödet hos en i sina tre vikti- Marintrumpet. Detalj ur Memlings Musicerande änglar. Antwerpen. gaste scenskapelser genial romantiker, som sedan inom den trånga bieder-meierstilen överlevde sig själv och förflackades till tarvlig manskörstil. Han intar en viktig ställning mellan Weber och Wagner, vilken senare har mycket att tacka honom för både i fråga om ämnesval och uttrycksmedel. M. äger i sina bästa ögonblick både demoni och äkta folklighet men glider ofta över i den italienska stilen hos sina samtida Mercadante och Pacini” (H. J. Moser). — Litt.: G. Münzer, H. M. (i Reimanns BerühmteMusiker 1901), A. Bickel, Die Opern M :s (diss. 1929). Marsi'ck, Martin Pierre J o s e p h, 1848—1924, fransk violinist och pedagog, studerade för *Léo-nard i Bryssel, Massart i Paris och *Joachim i Berlin, framträdde från 1873 med framgång som virtuos, var 1892—4900 lärare i violinspelning (professor) vid konservatoriet i Paris, senare verksam i U. S. A. Bland hans elever må nämnas *Flesch, *Thibaut m. fl. Marteau [martå'], Henri, 1874 —1934, fransk-svensk violinist, var elev till Léonard och till Gärcin vid konservatoriet i Paris (1892 förste pristagare i violinklassen), framträdde redan under elevtiden som solist i London och Wien under Hans Richter, konserterade 1893—95 i U. S. A., 1896 —99 i Skandinavien och Ryssland, var 1900—07 lärare vid konservatoriet i Genéve, 1908—15 vid musikhögskolan i Berlin (som efterträdare till Joachim), verkade 1918—20 som andre kapellmästare i Göteborg, 1921