723 Martellato—Martin! 724 Henri Marteau. —24 vid tyska musikakademin, i Praha (där han en tid även var rektor), 1926—27 vid konservatoriet i Leipzig och från 1928 i Dresden samt tillbragte sina sista år i Lichtenberg (Oberfranken). M. var en av sin samtids största violinister, lika märklig i rent virtuosmässiga uppgifter, som sonatspelare och som solist i violinkonserter från Bach och Tartini till Brahms och Sibelius. De hyllningar som kom honom till del vid hans sista framträdande i Sverige med anledning av hans 60-årsdag och hans 50-åriga konstnärs jubileum ”voro uttryck för den beundran, kärlek och tacksamhet för vad lian genom tusentals konserter inom vårt land bidragit till musikkulturens höjande liksom ock för hans betydande insats för att göra svensk musik känd och värderad i utlandet, i vilket syfte han utövade en oförtröttlig propagandaverksamhet. Även inom vårt land har M. nedlagt ett hängivet arbete på att genom framförande av svenska tonverk väcka förståelse och intresse för vår nationella konst. Härvid må blott erinras om hans kärlek till Franz Berwalds alstring och hans personliga insats vid bildandet av Franz Berwald-stif-t elsen” (O. Morales vid Musikaliska akademins årshögtid 2/12 1934). •— Som tonsättare har han framträtt med operan Meister Schwalbe (1921), La voiæ de Jeanne d’Arc, scen för sop ran, kör och orkester (Göteborg 1896), Sinfonia Gloria Naturae och andra orkesterverk, 2 violinkonserter (A-dur op. 15, 1912, och C-dur op. 18, 1919), kammarmusik (3 stråkkvartetter, klarinettkvintett, stråktrio m. m.), karaktärsstycken för violin och piano, Sonata fantastica för soloviolin, etydverk för violin, och instrumentalverk för skilda besättningar, körverk och sånger. Martellato (it.), ”hamrat”, kraftigt avstötta stråk (se S t a c c a t o). Martha, utom huvudrollen i FIo-tows opera även sopranpartiet i d’Alberts Låglandet och ett mezzosopranparti i Boitos Mefistofeles. Martha eller Marknaden i Rich-mond, opera av F. von Flotow, texten av W. Friedrich (sv. övers, av C. W. A. Strandberg), uppf. f. f. g. i Wien 25/9 1847, i Stockholm 27/11 1850, 1/1 1944 spelad 204 ggr i Stockholm. Marti'ni, Giambattista, ”Padre M.” 1706—1784, italiensk kompositör och musiklärd, fick en omsorgsfull musikalisk uppfostran, som fullbordades av Perti, blev 1721 franciskanermunk, 1725 kyrkokapell-mästare och 1729 prästvigd, var 1700-talets störste auktoritet i musikteoretiska och -historiska frågor, utbildade talrika elever, däribland Joh. Christian Bach och var t. o. m. rådgivare åt den unge Mozart, när han 1769 vistades i Bologna. Som medlem av Accademia dei Filarmonici i Bologna och dei Arcadi i Rom låg han i brevväxling med sin tids yppersta musiker och musiklärda (hans korrespondens med Tartini utgiven av Parisini 1888, med Gerbert av Pfeil-schifter 1931). Av hans monumentala arbete Storia della musica föreligger endast tre band (1757, 1770 och 1781) färdiga (det fjärde behandlande den tidiga medeltiden förblev ofullbordat). Han har vidare utgivit en kontrapunktlära Esemplare ossia saggio fondamentale pratico di contrappunto (2 bd 1774/75) jämte andra teoretiska och praktiska arbeten i olika musikaliska ämnen och frågor. Bland hans kompositioner märkes kyrkomusik, orgel- och klaversonater, kammarduetter, kanons etc. — Litt.: L. Busi, Il Padre Martini (I 1891); G. Gandolfi,