757 Moberg-Axelson—Modulation 758 Modulation C-dur-Ess-dur och a-moll-ass-moll. Upsala universitet samt för T. Nor-lind (musikhistoria), W. Lundgren (musikteori) och i utlandet (kontrapunkt för Alban ‘“‘Berg i Wien, musikhistoria för Peter *Wagner i Frie-bourg, Schweiz) disputerade M. i Upsala 1927 på avh. Ueber die schwed. Sequenzen och blev samma år docent i musikhistoria vid universitetet (teol. hedersdr 1945). Utom ett stort antal avhandlingar och uppsatser i tyska, franska och svenska facktidskrifter har M. på svenska utgivit Kyrkomusikens historia (1932), Tonkonstens historia i Västerlandet (1935), Från kyrko- och hovmusik till offentlig konsert (1942) samt har medverkat i Sven E. Svensson, Harmonilära (1933). Han är även känd ss. radioföreläsare och -författare. Moberg-Axelson, Ruth Jenny, f. 6/7 1912, operasångerska (sopran), studerade sång för Torsten Lennarts-son vid konservatoriet i Stockholm och för Mme *Skilondz samt scenisk framställningskonst för Emma *Meissner. Hon har även företagit studieresor till Tyskland och Schweiz. Efter sitt första engagemang vid Hippodromteatern i Malmö 1935 blev hon året därpå engagerad vid Oscarsteatern. Vid Kungl. Teatern anställdes fru M. 1939, där hon alltsedan dess verkar. Hon har bl. a. uppträtt som Zerlina i Fra Diavolo, Mignon, Greta i Hans och Greta, Nedda i Pa-jazzo, Mimi i Bohème, Leila i Aladdin, Marcellina i Fidelio, Papagena i Trollflöjten, Anna i Muntra fruarna och Adèle i Läderlappen. Fru M. har även uppträtt som solist med orkester i Stockholm, Göteborg och Malmö och ofta sjungit i radio. Gift 1935 med operakapellmästaren Sten-Äke Axelson. Modera'to (it.) ”måttligt”, som tempobeteckning mellan andante och allegretto. Modernism, musikstil med nya, för flertalet chockerande uttrycksmedel. Modernistiska stilarter har alltid funnits. Sålunda innebar t. ex. *Mann-heimskolans orkestercrescendo, den liksvävande temperaturens införande ca 1700, den monodiska stilens uppkomst ca 1600, musica riservata ca 1500, ars nova ca 1300 etc. på sin tid hårresande modernismer, som emellertid efter en eller annan mansålder har gått in i det allmänna medvetandet som fullt giltiga uttrycksmedel. Därmed är naturligtvis inte sagt, att varje modernistisk stil kommer att absorberas av musikutvecklingen. En m. kan vara för tidigt ute som t. ex. de italienska kromatikerna (t. ex. *Ge-sualdo) ca 1600, den kan sakna den allmängiltighet som fordras av en konststil om den skall bli allmänt gångbart uttrycksmedel (t. ex. *Vi-centinos akustiska experiment under 1500-talet 1. A. *Håbas fjärdedelstons-musik under detta århundrade). Under alla tider har m. också varit en täckmantel för musiker, som sökt dölja sin okunnighet och brist på skapande fantasi. Dessa modernister i dålig mening har ofta misskrediterat den äkta m., som är en nödvändig motvikt mot musikalisk åderförkalkning. Modulation, övergång från en tonart till en annan. M. förutsätter att de båda tonarterna har ett gemensamt ackord, som kan omtydas från en funktion i den ena tonarten till en funktion i den andra (omtydnings-ackord), samt ett ackord, som är lättare förståeligt i den nya än i den gamla tonarten (modulationsmedel).