761 Molltonart—Monsigny 762 M. m. u. kan även förekomma med utesluten prim. Jfr Harmoni, Karakteristiska dissonanser, Dominantseptimackord och Dursubdominant med sex t. Molltonart, den tonartstyp, som har en *mollklang till *tonika och *subdominant, men vars *dominant kan vara en dur- (N B 2) 1. mollklang (NB 1): Molto (it.) mycket. Moment musical [måmä' mysi-ka'll ], pluralis moments m u s i-caux (fra.), ”musikaliskt ögonblick”, benämning på små karaktärs-stycken för piano av Schubert. Jfr Lied ohne Worte etc. Mompou, F e d e r i c o, f. 1895, spansk kompositör, studerade för F. Motte Lacroix i Paris, där han sedan 1921 är bosatt. Den stil han skapat och som han själv kallar ”primi-tivista” utmärkes av en stark förenkling i uttrycksmedlen. Han har skrivit pianostycken samlade i sviter (Conqo i danca, Impressions intimes, Cants magics, Scènes d’enfants, Su-burbis, Pessebris m. fl.). Monn, Georg Mathias, 1717 -—1750, österrikisk komponist, var organist i Karlskirche i Wien, skrev jämsides med Mannheimskolan symfonier och triosonater (nytryck i DTÖ 15,2 och 19,2) och torde kunna räknas som en av de nya instrumentalstilens allra tidigaste företrädare. — Litt.: H. Kiemann, Stamitz oder M. ? (Blät- ter für Haus- und Kirchenmusik årg. 12, 8—9, 1908). Monodi', ursprungligen den grekiska antikens obeledsagade sång liksom medeltidens trubadur-, trovère-, minne- och mästersång, sedan 1500-talets slut den med generalbas beledsagade solosången (se Opera, Ee-citativ, Aria). M.-n upptogs redan vid 1600-talets början i kyrkomusiken (Viadana, Schütz m. fl.), påverkade även starkt instrumentalmusiken (sonatan för violinsolo med 1. utan generalbas, violinkonserten etc.) och blev överhuvud taget av den allra största betydelse för den nya instrumentalstilens utveckling. Jfr P o -lyfoni, Homofoni. Monokord (fr. gr. = [-ensträng-[ad]),-] {+ensträng- [ad]),+} instrument med en över en resonansbotten spänd sträng, som kan delas genom ett flyttbart stall, användes redan av pythagoréerna för fastställande av intervallerna genom uppdelning av strängen i hälfter, tredjedelar och fjärdedelar, varigenom man erhöll oktav, duodecima och dubbeloktav. — Ur m.-et uppstod en rad praktiskt användbara instrument ss. marintrumpet, klavikord och i Sverige psalmodikon. — Litt.: S. Wantzloe-ben, Das Monochord als Instrument und als System (diss. 1911). Monsigny [masinji'], Pierre Alexandre, 1729—1817, fransk kompositör, studerade som gymnasist violinspel men var som tonsättare huvudsakligen autodidakt. Efter att 1754 ha gjort bekantskap med Per-golesis Serva padrona fick han lust att skriva för scenen och komponerade från 1759 en rad högt uppskattade komiska operor. Samtidigt var han ämbetsman hos hertigen av Orléans, Mollsubdominant med underseptima.