781 Muffat—Musik 782 gent för Boston symphony orchestra, stannade i U. S. A. till 1919 (under kriget som fånge), var 1922—33 dirigent för de filharmoniska konserterna i Hamburg, verkade därefter i Stuttgart. M. var en av sin tids noblaste orkester- och operaledare. Muffat, Georg, 1645—1704, sydtysk organist, i denna egenskap anställd i Wien, Salzburg och Passau, samarbetade med Lully, Corelli och Pasquini och var en av den sydtyska orgelskolans största mästare. Såväl hans orgelverk som hans concerti grossi är i urval publicerade i DTÖ, liksom hans sons, Gottlieb (Theo-phil) M:s (1690—1770). — Litt.-. Stollbrock, Die Komponisten G. und G. M. (1888), H. J. Knöll, Die Klavier-und Orgelwerke von Th. M. (diss. 1916). Munspelet, m u n g i g a n, mun-harmonikan har sitt ursprung i den kinesiska munorgeln tscheng, har genom sina små tekniska och harmoniska möjligheter (trots försök) inte kunnat utvecklas till ett konstinstrument utan är och förblir en barnlek-sak. Muntra fruarna i Windsor (Die lustigen Weiber in Windsor), opera av Nicolai, texten av J. Mosenthal efter Shakespeare (sv. övers, av C. W. A. Strandberg), uppf. f. f. g. i Berlin 9/3 1848, i Stockholm 18/5 1857; 1/1 1944 spelad 162 ggr i Stockholm. Muraren (Le magon), opera av Auber, texten av E. Scribe och Ger-main Delavigne (sv. övers, av C. M. Crælius, sedan 1861 av F. A. Dahlgren), uppf. f. f. g. i Paris 3/5 1825, i Stockholm 3/4 1834. Musette [mysä'tt] (fra.) *säckpipa, dans i tretakt och lugnt tempo. Ofta betecknas med m. även en alternativ-sats över säckpipebas (orgelpunkt) i en gavott 1. menuett. Musette, sopranparti i Puccinis opera *Bohème. Mu'sica da ca'mera (it.) kammarmusik. Mu'sica riserva'ta, ett musikeste-tiskt begrepp, som uppstod inom den tredje nederländska skolan — Josquin Deprez och hans elev Coclicus, genom vilken termen infördes i lit teraturen — och innebar en reaktion mot den formalistiska polyfonin. M. r. yttrade sig närmast i en livfullare me-lodik och rytmik än vad den kontrapunktiska stilen kunde erbjuda samt framför allt i harmoniken genom upptäckten av dissonansens användbarhet ss. uttrycksmedel (jfr Uttrycks-dissonans). Mu'sica sacra (lat.) ”helig musik”, kyrkomusik. Musical comedy [mjo'sikel [-kå'm-medi]-] {+kå'm- medi]+} (eng.) sångspel, operett. Music-hall [mjo'sik hål] (eng.) musikkafé, varieté. Musik (fr. gr. mousikè' till muser-na hörande [konst]), tonkonst, den konst, vars viktigaste medel är toner (i någon mån även buller) framställda genom den mänskliga rösten 1. genom instrument. Ur det oändliga antalet för oss förnimbara toner ut-väljes efter vissa urvalsprinciper ett begränsat tonförråd (jfr Ton system), som ger materialet till melodier (efter varandra klingande toner) 1. harmonier (samtidigt 1. nästan samtidigt klingande toner), vilka i sin tur bildar kadenser (efter varandra klingande harmonier). M.-ens verkan på den mänskliga psyken kan föras tillbaka på en rad samverkande faktorer. En rent fysiologisk verkan på människan gör rytmen, som bestämmes av tonernas relativa och absoluta längd (agogik och tempo) och tonstyrka (dynamik). Redan ett isolerat rytmiskt schema (t. ex. vid trumslag-ning framför en marscherande trupp) kan verka fysiskt stimulerande. Pä liknande sätt kan en ur sitt melodiska sammanhang lösgjord ton ge en känsla av välbehag 1. obehag, särskilt om den göres ”levande” genom vibrato, crescendo-diminuendo 1. genom uppdelning i rytmiskt samhörande partiklar. Om dessa primitiva förnimmelser av psyken kan betraktas som musik i egentlig mening, är dock tvivelaktigt. Den enklaste musikaliska känslan uppstår först i och med att toner på växlande höjd (som dock måste stå i ett visst släktskapsförhållande till varandra) bildar en melodi genom att avlösa varandra efter ett relativt enkelt rytmiskt schema. Frå