783 Musikaliska akademien, Kungliga—Musikestetik 784 gan varför en melodi kan sätta psyken i denna rörelse har hittills inte med säkerhet kunnat besvaras. Möjligen förhåller det sig så, att melodin utlöser en känsla motsvarande den känsla, som då vi talar skulle utlösa samma språkmelodi (jfr M e 1 o d i och K vin t s p ä n n i ng). Melodin tecknar i toner en linje, en kurva, en profil. En melodi utan harmoniskt underlag gör därför ett liknande intryck, som den perspektivlösa bilden i bildkonsten. Redan primitiva flerstämmighetsformer ss. ison (med en liggande stämma), parallell-organum, gymel (med parallella ter-ser och sexter) och discantus (med konsekvent genomförd motrörelse) ger en viss djupverkan, men först med den egentliga polyfonin och med den harmoniska konsten kan man tala om ett verkligt musikaliskt perspektiv. Musikaliska akademien, Kungliga, grundades av medlemmar i sällskapet Utile Dulci (F. Zellbell d. y., Patrik Alströmer, Adam Horn m. fl.) och stadgarna stadfästes 1771 av Gustaf III. Enligt dessa stadgar hade M. till uppgift att understödja allt vad till den ”musikaliska vetenskapen hörer”, ge möjlighet till undervisning i såväl musikalisk praxis som teori och genom premier uppmuntra musikodlare. Under de första årtiondena var undervisningen mycket sporadisk och låg tidtals helt nere. Under 1800-talet utvecklades emellertid konservatoriets verksamhet och kom åtminstone i vokal- och instrumentalämnena i full paritet med kontinentens konservato-rier. M. a. har 100 svenska ledamöter (röstberättigade)*, vartill kommer 50 associerade och ett obestämt antal utländska ledamöter. Den står under ledning av en preses (f. n. biskop Gustaf Aulén), en vicepreses, en sekreterare (f. n. Kurt Atterberg), förvaltningsutskott, styrelse och läroverks-styrelse. Konservatoriet, som sedan 1940 kallas Kungl. Musikhögskolan, står under ledning av en direktör med professors titel (f. n. Einar Ralf) och har ordinarie lärare (de flesta med professors namn) och extra ord. lärare (arvodesbefattningar). M. a.-s rika bibliotek står under ledning av en bibliotekarie (f. n. Gösta Morin). Musikaliska konstföreningen grundades 1859 på initiativ av Härnösands musiksällskap, som i en skrivelse av den 23/6 1858 väckte tanken att bilda en förening för utgivandet av värdefulla tonsättningar av inhemska musiker. Sedan 1860 har M. k. utgivit ett stort antal verk av framstående svenska tonsättare. Musikbågen, det primitivaste av alla stränginstrument, en pilbåge, på vilken man slår på bågsträngen med en stav, stryker den med ett grässtrå 1. knäpper den, är urtypen för olika stränginstrument (harpor, gigor, lu-tor etc.) men även för stråken. Den förekommer fortfarande i Afrika även i sina primitiva former. — L i 11.: T. Norlind, Musikinstrumentens historia (1941, s. 108 f.). Musikdiktat, övningar i att bringa hörd musik på papperet, hör till de viktigaste av de s. k. teoretiska ämnena inom musikundervisningen. M. förutsätter ett gott intervallgehör, färdighet i notskrivning, god uppfattningsförmåga och gott minne samt vid uppteckningar av flerstämmig sats även harmonilära. — Lit t.: M.-Th. Schmükker, Beispiele zum M. (1931), H. Martens, M. und musikalisches Schreibwerk (1929), A. Gebeaud, Cours de dictée musicale (1928), Fritz Reuter, Methodik der Gehörs-übungen und des M.-s (1927), Dickey and French, Mel ody Writing and Ear Training (1926), H. Riemann, Kate-chismus des M.s (1889, 2 uppl. 1903). Musikdrama, opera. Termen användes speciellt om Wagners operastil (med symfoniskt gestaltad helakts-musik). Musikestetik är läran om musikens verkningar på den mänskliga psyken och därmed också läran om tydningen av det musikaliska konstverket. Inom olika kulturkretsar och under olika tider har man haft skilda meningar om musikens ursprung, dess verkningar och dess tydning. De primitiva folken betraktar musiken som en magisk 1. demonisk företeelse, den klassiska antiken liksom det platoniskt påverkade medeltida västerlandet som avgörande för personlighets-daningen. Den senare medeltidens musikuppfattning var skolastisk och